Vart är jag på väg???
Ja just den frågan ställer jag mig nu, sista dagarna på I, känns båda bra och dåligt, är rädd för bakslag. Men man ska ju inte ta ut ngt i förskott. Jag vill bli frisk men hur lever man som en frisk person? Hur är man när man är riktigt glad, så det känns ända från hjärtat?? Gud vet när det var jag kände så?!
Det som håller mig igång nu är min kära kör, jag sjunger här hemma så att jag får ont i halsen men jag behöver skingra tankarna, bort från att tänka på mat hela tiden för den tiden ska vara förbi. Jag ska vara frisk från den sjukdomen, den ska inte få förstöra mer av mitt liv än vad den redan har gjort.
Att vara sjuk kan innebära så himla mycket men jag kan ärligt säga att jag skulle kunnat bryta benet varje vecka istället för att ha ont i själen för det läker inte så himla lätt, det tar år innan allting har lagt sig.
På måndag ska jag till en syrra som heter Yvonne, kul att lära känna ngn ny som kanske kan hjälpa mig på traven här i livet.
ja ja nog om det sjuka...
Idag så kom lite av mina impulshandlingar till akt, jag bestämde mig för att ringa min frissa för at beställa tid för avfärgning men jag ansåg att det skulle bli för dyrt, sen ringde jag tillbaka för att kanske kunan få en klipptid och det fick jag. Jag kom dit i tron på att få en cool frisyr utan att behöva klippa det ännu kortare än vad jag har men när jag väl satte mig i stolen säger hon att om jag ska ha det i page så måste det ju växa...fan vad jag är trög. Men hon var ärlig så det blev en ny tid istället, i Januari...
Nu ska jag sussa för jag ska upp kl5 imorgon o sen är det dags för malmö...en ödesdiger dag...
pöss
Det som håller mig igång nu är min kära kör, jag sjunger här hemma så att jag får ont i halsen men jag behöver skingra tankarna, bort från att tänka på mat hela tiden för den tiden ska vara förbi. Jag ska vara frisk från den sjukdomen, den ska inte få förstöra mer av mitt liv än vad den redan har gjort.
Att vara sjuk kan innebära så himla mycket men jag kan ärligt säga att jag skulle kunnat bryta benet varje vecka istället för att ha ont i själen för det läker inte så himla lätt, det tar år innan allting har lagt sig.
På måndag ska jag till en syrra som heter Yvonne, kul att lära känna ngn ny som kanske kan hjälpa mig på traven här i livet.
ja ja nog om det sjuka...
Idag så kom lite av mina impulshandlingar till akt, jag bestämde mig för att ringa min frissa för at beställa tid för avfärgning men jag ansåg att det skulle bli för dyrt, sen ringde jag tillbaka för att kanske kunan få en klipptid och det fick jag. Jag kom dit i tron på att få en cool frisyr utan att behöva klippa det ännu kortare än vad jag har men när jag väl satte mig i stolen säger hon att om jag ska ha det i page så måste det ju växa...fan vad jag är trög. Men hon var ärlig så det blev en ny tid istället, i Januari...
Nu ska jag sussa för jag ska upp kl5 imorgon o sen är det dags för malmö...en ödesdiger dag...
pöss
Kommentarer
Trackback
