Ibland vill man bara vara osynlig för alla runt omkring. Man vill vara anonym, inte finnas förutom för en själv. Jag önskar att det vore så ibland. Jag vill kunna gömma mig så att ingen hittar mig på ett bra tag, kunna rymma utan att någon undrar vart jag är. Men det går inte. Jag syns, jag finns och ibland är det faktiskt så att människor bryr sig om mig utan att jag vet det och det känns otroligt skönt. För alla vill ju synas iallfall ibland, bli accepterad, bli älskad...ja allt man vill ha en bekräftelse att man finns och att man duger precis som man är.
Jag finner ro i att sitta och läsa en filosofisk bok som har ett budskap, som får mig att tänka på hur jag har det inners inne. Som får mig att få en tankeställare. Paulo Coelho är en sådan författare. Just nu läser jag "Häxan från Portobello" en underbar bok. Men hans böcker har verkligen fått tag i mig, jag kan känna mig in i den personen som det handlar om, jag känner med den. JAg blir ett tillsammans med boken. Jag flyr lite till en annan värld. Så ni som gillar att läsa, läs Paulos böcker...

Kram
Angelica