Idag har det varit ganska mycket ångest sen jag kom hem från mamma. Jag har ideligen suttit och tänkt på vad livet verkligen 'är för ngt. Just nu handlar det om att kämpa mot mina ätstörningar. Det tar krafterna ur en totalt. Jag tänker på mat hela tiden och får ingen ro i kroppen. Nu när jag var hemma hos mamma så åt jag och det grämer mig. Jag skulle ju inte äta eller snarare jag får inte äta för då kommer ångesten över mig och jag är rädd för att gå upp i vikt och bli tjock vilket jag redan är så det behöver jag inte oroa mig för. Men vem vill ha en tjockis som mig, jag saknar kärlek i mitt liv. Jag vill ha någon att älska, jag vill ha någon att hålla om, kramas lite. Finns det verkligen ingen där ute för mig och om det finns någon vart finns denna person då. Vissa säger ju att det finns någon för alla där ute men jag har inte funnit någon. Eller kanske jag har det men jag vågar inte ta det där första steget. Ska man hålla handen eller ska man gå rakt på och bara kyssa denna person jag vet inte. Jag är en fegis så jag vågar inget av det. Visst jag kan vara väldigt social men när det kommer till kärlek då tar jag ett steg tillbaka. Fegisen Angelica!


Nu väntar jag på att det ska bli nästa torsdag för då ska jag till malmö igen för sista gången innan det är dags för dem att ta ett beslut om jag får vara med i deras behandling eller inte. Jag vill ju bli frisk från detta skitet. Jag förlorar ju bara fler och fler vänner i och med detta. Jag vill inte förlora flera vänner eller såra dem på något sätt.

Så snälla HJÄLP MIG ATT BLI FRISK!!! Jag behöver HJÄLP!

Kram Angelica