Ja just den frågan ställer jag mig själv, jag är sjuk men jag känner mig inte sjuk. För mitt sjuka är det psykiska, det mest tabubelagda ämnet som finns i vårt land. Det har alltid varit tabubelagt att prata om de som är psykiskt sjuka. Men jag har en psykisk sjukdom som heter Bipolär sjukdom också känd som manodeppresivitet. Jag är inte glad för att jag har ett namn på mina känslor och min mentala hälsa men samtidigt kan det underlätta för mig så att jag kan få rätt mediciner och rätt vård.
I detta land som vi nu lever i finns det många som har psykiska problem det finns det ju inget snack om men det är inte många som vågar sig ut i samhället för det finns så många fördomar kring detta ämne.
Varför det är så kan jag inte svara på men jag skulle kunna tro att det finns en hel del fördomar om att de som är psykiskt sjuka är våldsamma och ofta begår brott och det är ju bara för sjukt att dessa fördomar finns.
Jag själv har stött på folk som har haft fördomar kring mina diagnoser, för när jag har träffat en ny människa och lärt känna denna personen lite och känner att jag vill gärna vara vän med denna så vill jag också vara ärlig och berätta om mina problem, att jag ibland kan vara lite deppig i perioder och det har också hänt att jag varit på det andra hållet. Då flyr folk, kanske för att de är rädda men de finns ju inget att vara rädd för. Ibland kan jag känna att det hade varit mycket enklare att ha ett brutit ben eller en arm för det kan man ju indirekt förklara och det är så himla konkret, men när man har en psykisk sjukdom så blir allting så himla krångligt. Jag skulle helst vilja vara en frisk 24åring med ett förhållande och leva livet efter det. Jag vill ha ett jobb en utbildning och jag vill verkligen leva livet och visst till slut kommer det att hända men jag har en lång väg att vandra. Men som sagt jag är på rätt väg.
Måste bara säga att när jag skriver här skriver jag vad som faller på i mitt inre, det kan vara svårt att hänga med men jag skriver iaf både för min egen skull och för att kunna nå ut till folk. Visst det är inte många som läser min blogg men det skiter jag i. Jag skriver ändå.
Det var en liten utstickare från ämnet...
Men en fråga
Varför är det så mycket tabu kring den psykiska ohälsan i vårt land?
Tänk på det och skriv gärna en kommentar!

Kramar
Angelica