Ja jag vet jag har inte skrivit som jag lovat att jag skulle men det får gå ändå. Jag har inte kollat efter men jag sjunger ju som sagt i en kör som heter Andrum i Nosaby. Vill bara säga att jag trivs som fisken i vattnet och det som gör det ännu bättre är att vi har en helt underbar körledare som heter Ulrika, en superkvinna med råg i ryggen. Jag kom in som en liten mygga men tack vare hennes positiva anda så känner jag mig mer o mer positiv och gladare över att jag har sången men tack vare alla andra sångare och sångerskor.
Ok nu blev de sången före artikeln, men men artikeln gick att läsa i lördagens (25/10) kristianstadsblad. Det blev en mycket stor artikel mer än vad jag hade tänkt mig, visst jag hade läst den innan men som sagt inte sett den i tryck, och så var det ju ganska många bilder på mig men som tur är har jag bara fått bra respons av att jag ställde upp. Jag hoppas ju med den artikeln att jag kunde få ågon att våga söka hjälp eller att få andra att kanske tänka efter lite om hur man kan må utan att det syns utanpå. Jag känner mig lite stolt över att jag ställde upp och det är inget jag ångrar.
  Ja den där positiva människan jag ville nämna har jag redan nämnt... Ulrika!!!!
Hon har säkert sina krämpor och allt det där som vi alla männsikor har men jag tycker att hon är hur go som helst och utan att hon vet om det så har hon hjälpt mig väldigt mycket. Jag får min positiva sida att blomma upp på tisdagskvällarna med henne  och alla andra i kören....NI GER MIG GLÄDJE!!!
  Och sen till behandlingen...det går framåt och lite bakåt och sen lite framåt igen, precis som livet. Imorgon är jag ledig som tur är och kan då få sova lite längre.
  Ja sen har jag inte så mycket mer att ta upp...
kul att det finns ngn som läser denna...

pussar från den s.k PYRET