I alla sammanhang ska man vara duktig det har samhället bestämt. Man ska betala in räkningar i tid, lämna tillbaka sina böcker på biblioteket igod tid, alltid ha mied sig sin legitimation överallt så att alla ska veta vem man är. Man ska helst gå till tandläkaren en gång om året för att bevisa att man alltid borstar tänderna mins 2ggr/dag och dessutom använder tandtråd och munskölj. Man ska vara en god medborgare och helst stödja någon organisation som tex Rädda Barnen eller varför inte Amnesty och om man gör detta så är man duktig.
Men allting annat man gör...vara en god vän, bevara hemligheter, säga snälla saker till andra, våga be om hjälp och mycket mycket mera.
Jag tycker att jag är en bra medborgare i detta land trots att jag inte är med i någon förening, jag skänker inte pengar till Rädda Barnen men jag försöker vara en bra människa genom att bara visa ett leende på mina läppar, säga tack, ja just de allting som man förmodas att göra.

Men jag anser att alla männsiskor har en bra sida vare sig man skickar en 100kr till amnesty eller något annat man kan vara duktig ändå, det är ju hur man känner sig inombords. Ibland kanske man har en dålig dag och det ska man få ha annars kommer ju inte alla känslor fram och på något sätt så måste de göra det annars samlar man på sig en massa skit och sen kommer allting på en enda gång. Det är då det blir kaosartat. Då kan allt gå åt helvete.

Jag själv kan bara säga att jag håller på att förändras och det är för att jag vill, jag vill vara en helt vanlig (om man nu kan vara normal/vanlig) ung tjej början till att bli en kvinna. Jag vill kunna blicka tillbaka och kunna säga att visst jag har haft det tufft men till slut så ordnade allting upp sig och det var jag som gjorde det, det var jag som var stark. Fast framförallt jag vågade ta steget ut ur min fanasi värld som jag levde i. Och jag ska kunna säga att jag är fri!