Fick ett samtal av Angelica nyss där hon bad mig berätta för er att hon blivit inlagd och inte kommer åt någon data så hon har inte kunnat berätta det själv för er så hon ringde och bad mig skriva detta.

Hon kan inte i nuläget nås på telefon ens men sa till mig att hon ringer mig sen någon dag igen. Vi får hoppas att hon blir bättre snart igen och får vara kvar där så länge hon behöver, bättre att hon är inlagd så hon får mer hjälp än att hon får vara själv i sin lägenhet för där kan hon ju göra en massa "dumheter" och det vill vi ju inte.

Så håll tummarna för henne och tänk på henne och var inte oroliga för henne mer än nödvändigt. Hon får ju inte glömma bort att vi bryr oss och tänker på henne eller att vi finns här för henne i hennes bra och dåliga stunder att vi alltid finns vid hennes sida oavsett vad.


Har ni frågor så kan ni gå in på min blogg (<--länk) och ställa dem där.

MVH Emma

Nu när jag är här hemma hos pappa kan jag glömma alla problem och all stress jag känner. Jag bara är. Läser en bra bok, kikar på tv, dricker kaffe i solen med en cigg i handen.
Det känns mycket bättre att vara här hemma hos pappa även om jag är själv(visst brossan också). Jag tror verkligen att jag kommer att trivas av att bo själv. Även om jag kan känna att jag bor själv också på brohaga men där finns ju personal. Men jag är glad att jag äntligen ska visa alla att jag kan klara mig själv...

Jag Kan Jag Vill Jag Ska

Just nu kikar jag på detta program. En gris och 2 familjer. Staket osv Att människor bara orkar gnälla om sådana här saker. Det finns faktiskt annat som man kan göra än att gnälla på varandra. Baka ett bröd istället!!!

puh för svenska folket

nu sitter jag här hemma hos pappsen. Ska snart kolla lite tv o dricka kaffe.
Tjejen som har den lgh jag ska få skickade ett mess innan och det blir besiktning kl15 på onsdagen och inte kl11 hmm jag får vänta några timmar till innan jag kan göra entré till de nya flashiga..
Sen på tisdag kommer de från boendestödet i sölvesborg till mig på brohaga. Hon som ringde var kort och koncis, mötet ska ta 1timme.

Så, kaffet pluddrar och nu dags för min favoritkanal TV4 Fakta...

kramz

Yes så är fallet, rymmer från kristianstad för att vara i lilla Nogersund. Pappa o Anne ska iväg så det blir bara jag o lillebror. Men han kommer o går som vanligt.
Jag sitter bara nu och väntar på att det ska bli dags att gå till tåget, tåget avgår 13.46 så de är någon timme till.

Eva från psykiatrin i sölvesborg har ringt idag. Har fått en tid hos läkaren där den 21e kl14. Lite nervös men Eva skulle sitta me så lite tryggt blir det. Jag hoppas ju att hon ska bli min terapeut men man vet ju aldrig.

skriver sen lite om mina strapatser i lilla Nogersund.(hmm blir mest tv och data skulle jag tro)
Kommer tillbaka till kristianstad på måndag. sen är de bara 2dagar kvar tills flytten.

kram alla

Ja idag har jag varit på röntgen, fick ställa klockan till 10 för att komma upp. Jag var på CSK kl 11.15 sen var det en evig väntan. Kom in men då skulle jag röngas först inne på "vanliga" röntgen. Anledningen till de var "gamla" destruktiva beteenden, de ville se så att inget var skadat. Sen kom jag in på magnetröntgen. Fick ligga i en sådan tunnel och "lyssna" på musik. Men när de väl satte igång att röntga mig så hördes ju inte musiken för allt dunkande, så till slut så fick jag underhålla mig med att räkna de där dunkanden. Jag trodde de skulle ta en halvtimme men jag var därifrån vid kvart i 1, så tji fick jag. Sen blev det en tur in på apoteket för att inhandla lite saker och sen hem. Sen har jag suttit på träffpunkten och druckit kaffe och tjattrat med lite folk, saknar min kära vän som jag alltid snackar med men hon ligger på sjukhuset och är väldigt dålig, jag hoppas bara att allt ska ordna sig för henne. Kanske jag besöker henne om hon orkar någon dag.

Yepp sen var de ju också snart dags för flytt, imorgon är de bara en vecka kvar. På onsdagen blir de hektiskt, besiktning samt inflyttning. Vill ju vara där när man ändå har betalat för en halv månad. Och dessutom så är jag skriven i sölvesborg från och med den dagen. Jag tycker att det ska bli väldigt spännande och jag ser verkligen fram emot det. Äntligen färdig med kristianstad.

Ja som ni ser så har min blogg fått ny design tack vare min kära vän Emma, www.korpsvartaemma.snipers.se besök gärna hennes blogg. Där får ni följa hennes vardag med den lille B, hennes barn.

Jag har lagt till lite nya länkar där ni kan följa några av mina kompisars bloggar. Allt från mode till vardagsbestyr.

Annars idag ska nog inget hända, vad jag vet nu. Blir nog några timmar framför datan som vanligt. Men ha en fortsatt trevlig dag och kväll.
kramar
Angelica

Nej inte ny adress utan ny look tack vare min kära vän Emmma, rosa o fin kommer den att bli!!!
Just nu är jag lycklig! Det är huvudsaken.. Skit i allt annat...Det är nuet som räknas, en dag i taget!
Kram

 
 
   Detta är bara en försmak om vad som försigick i Lördags hos Mari...

Ja tack Emma, jag behöver verkligen snygga till min blogg lite, hör av dig till mig på mobben, samma nummer som förut så får vi fixa något!!

Mötet i Sölvesborg...
Jag o Ingrid kom dit i precis lagom tid, fast innan hade jag fått reda på att min gamla doktor inte skickat remissen till sölvesborg, snacka om att jag blev sur! Men Ingrid ringde henne och förhoppningsvis så skickas den inom kort.
Jo vi kom till sölvesborg, Åsa satt o väntade på oss nere vid entrén. Vi kom upp till hennes rum och där satt också en annan kvinna från psykiatrin som heter Eva. Jag fick såklart den där dumma frågan : Berätta lite om dig själv...hmm vad ska man säga, det finns ju hur mycket som helst men jag drog en väldigt kort "historia". Sen diskuterade vi boendestöd, kontaktman, lite vad psykiarin kunde erbjuda osv. Både Åsa och Eva var hur trevliga som helst. Tyvärr kunde ingen från boendestödet vara med men de skulle ringa mig så vi skulle ses en annan dag nu innan jag flyttar. Åsa frågade mig hur ofta jag ville att boendestödet skulle vara med mig. Jag tänkte att de kanske iaf kunde erbjuda 1 gång/vecka men helt plötsligt så blev de mycket bättre och vi sa att de iaf skulle höra av sig minst 1 gång/dag. Herregud så bra! Sen med kontaktperson, jo en person som jag kunde hitta på saker tillsammans med. Någon runt min egen ålder, så det ska också fixas. Psykiatrin skulle ha möte imorgon där då Eva skulle prata lite om vad vi sagt på detta möte och lite om min historia. Sen skulle de också då fixas en samtalskontakt, jag hoppas på Eva men det kunde hon inte garantera men jag kan ju alltid hoppas!!!!!!!!!!!!!!!!!
Sen var det ju detta med medsen, än kan jag inget säga men de skulle iaf ordnas.
Så nästa vecka när jag flyttat in så hoppas jag att det mesta ska vara fixat. Och sen på torsdagen så skulle boendestödet komma hem till mig!
Herregud så bra allting kommer att bli! Sölvesborg är en bättre stad för min del. Jag kommer INTE att sakna Kristianstad förutom mina vänner här! Puss på er!
Så det var en liten uppdatering kring dagens händelser...
Imorgon= röntgen

Kram
Angelica

Japp då var det möte. Ska träffa en biståndshandläggare imorgon i sölvesborg, samt någon från boendestödet och förhoppningsvis någon från psykiatrin. Hm det ska bli spännande och lite nervöst. Många nya människor. Än vet jag inte hur jag ska lägga upp mötet och vad jag ska säga för jag vet ju inte vad de frågar efter. Men jag ska göra mitt bästa. Jag hoppas innerligen att någon från psykiatrin kommer för jag anser att de är de viktigaste för min del. Jag måste verkligen ha en samtalskontakt av något slag när jag kommer till blekinge. Allt för att få mitt liv att gå ihop, jag hoppas att de på ngt vis ska kunna hjälpa mig med min ätstörning. Jag behöver ingen direkt behandling men jag behöver hjälp med att förstå varför jag fått min ätstörning för de vet jag inte. Idun hjälpte mig med mycket men inte med att undersöka varför jag fick själva sjukdomen. Än idag har jag svårt att se de som en sjukdom men jag vet ju att det är det.
Jag hoppas också att när jag väl flyttat o kommit till ro så kanske mina inlägg kommer bli mera hoppfulla. Lite mera inspererande för vissa. Jag hoppas då också att inläggen inte bara ska handla om sjukdomar och andra psykiska åkommor utan mer om vänner, shopping och detaljer kring min nya lägenhet så som inredning osv.
En undran..Finns de någon där ute som kan hjälpa mig att göra min blogg lite mera personlig..hmmm jag är inte direkt duktig på de...snälla!!??

kram
angelica

Jag vet att det är mitt beslut om mitt liv ska vara ett helvete, men idag kan jag säga att jag tycker nog inte mitt liv är ett helvete även om jag inte tar emot hjälpen från Idun. Just nu så känner jag att den hjälpen de kan ge mig är inget som passar, jag måste ha någon slags direkt kontakt med någon och inte bara en mailkontakt. Jag måste se personen framför mig som ska hjälpa mig. Det går inte via mail. Jag håller på att be om hjälp men anledningen till att det kanske verkar lite negativt just nu är att jag inte vet vart jag ska vända mig. Snart flyttar jag och hoppas då på en bra vård i blekinge.
Ska på möte imorgon med sölvesborgskommun samt lite olika instanser därifrån. Ett möte bara för att jag ska klara av att flytta och kunna få den hjälp jag behöver.
Jag vet att Idun finns men som sagt, de kan inte hjälpa mig mer, jag kan deras koncept utan och innan, men jag har inte den motivationen som de kräver, jag har ingen direkt plan på hur jag vill ha hjälp.

  Nog om tråkiga saker. Igår träffade jag ett helt gäng av glada männsikor. Gamla härliga klasskamrater från gymnasiet. Vi var hemma hos Mia och vi hade de superkul. Massa drickande och lite rolig dans... En småbarnsmamma med härliga kyssar och härligt humör. En åttiotalstjej med lite öl i kroppen gör alla glada, en kille med lite mycke whiskey i kroppen....visst vi var bara sju stycken men kul hade vi. Så som de flesta nu har sagt, låt det inte ta mer än 4år tills nästa gång!!!!

Nu ska jag kolla handboll på TV...
Och jag vet, jag väljer själv om mitt liv ska vara ett helvete...Men det är det inte.  Just nu vet jag att jag kan ha kul, skratta. Jag vet att jag har vänner. Sen om maten den inte funkar...det struntar jag i just nu för nu lever jag på lyckoruset sen igår..

Kram

Jag fick ett svar...visst vill de på Idun hjälpa mig men jag måste själv vija bli hjälpt, just nu vill jag nog inte ha någon hjälp för monstret i mig säger att som jag har det nu ska jag fortsätta ha de...förnuftet sviktar...

Ja då har denna dagen snart nått sitt slut. Jag kan inte påstå att jag gjort så mycket. Nej för de händer inte så mycke just nu. Förösker packa lite då o då. Insåg nyss när jag såg att jag bloggar ganska mycke att jag har nog inget liv. Men de ska det snart bli ändring på. Nej nu ska jag dra vidare till facebook o kika läget.
P.s En halv ND har de blivit D.s

kram o god natt

Just nu är jag väldigt besviken och arg. Det känns som om vissa inte förstår vad det innebär att ha en ätstörning. Jag kan bara säga att det är ett rent helvete. Jag var på väg ut ur helvetet men nu....tillbaka igen trots en behandling. En behnadling som jag nu idag förstår bara inriktade sig på maten och inget annat. De gick inte igenom vad det var som låg bakom det hela och det var nog det jag behövde hjälp med. Jag vet inte vad de är som ligger bakom det hela. Jag vill ha ett svar men nu när jag flyttar så hoppas jag på det bästa, och igår pratade jag med psykiatrin i sölvesborg och de var så snälla och verkade ta mig på största allvar.
Nu är livet ett helvete. Jag blir bara besviken på allt. Men tack o lov så har jag flytten att koncentrera mig på. Det kommer att bli så skönt. Leva ett eget liv och ingen som lägger sig i allt man gör.

Nu får vi bara se hur jag ska överleva denna dag....det ska nog gå med kaffe o cigg...

kram

Så nu har angelica brutit ihop...inget liv längre. Det enda positiva som nu finns är flytten. Jag spenderar mitt liv just nu bara på Brohaga och ingen annanstans, visst på lördag utegång med gamla klasspolare men de är allt.
Det är inte så att jag vill dö men mitt liv är inget värt.
Kontrollbehov av mat....ingen mat. Om någon skulle stoppa mat i mig så hoppar jag framför tåget. Jag äter helt enkelt inte. Allt jag har sagt har varit en stor lögn både för andra och för mig själv. Orsaken till att jag inget äter är att det är förbjudet. Röster i hjärnan säger att om jag stoppar mat i mig så dör jag. Därför. Röster röster röster. Visst folk kan säga att jag kan styra över dem men de kan jag inte. Det är verklighet men ingen förstår. Ni kanske inte visste att det bodde demoner uppe i min hjärna men de finns ett hem där uppe och det är dom som styr mig, jag måste göra som dom säger. Är mat förbjudet och lika med döden så ska jag inte röra mat för jag vill inte dö.
Så snälla ge mig ingen mat....

kram