Jag vet att det är mitt beslut om mitt liv ska vara ett helvete, men idag kan jag säga att jag tycker nog inte mitt liv är ett helvete även om jag inte tar emot hjälpen från Idun. Just nu så känner jag att den hjälpen de kan ge mig är inget som passar, jag måste ha någon slags direkt kontakt med någon och inte bara en mailkontakt. Jag måste se personen framför mig som ska hjälpa mig. Det går inte via mail. Jag håller på att be om hjälp men anledningen till att det kanske verkar lite negativt just nu är att jag inte vet vart jag ska vända mig. Snart flyttar jag och hoppas då på en bra vård i blekinge.
Ska på möte imorgon med sölvesborgskommun samt lite olika instanser därifrån. Ett möte bara för att jag ska klara av att flytta och kunna få den hjälp jag behöver.
Jag vet att Idun finns men som sagt, de kan inte hjälpa mig mer, jag kan deras koncept utan och innan, men jag har inte den motivationen som de kräver, jag har ingen direkt plan på hur jag vill ha hjälp.

  Nog om tråkiga saker. Igår träffade jag ett helt gäng av glada männsikor. Gamla härliga klasskamrater från gymnasiet. Vi var hemma hos Mia och vi hade de superkul. Massa drickande och lite rolig dans... En småbarnsmamma med härliga kyssar och härligt humör. En åttiotalstjej med lite öl i kroppen gör alla glada, en kille med lite mycke whiskey i kroppen....visst vi var bara sju stycken men kul hade vi. Så som de flesta nu har sagt, låt det inte ta mer än 4år tills nästa gång!!!!

Nu ska jag kolla handboll på TV...
Och jag vet, jag väljer själv om mitt liv ska vara ett helvete...Men det är det inte.  Just nu vet jag att jag kan ha kul, skratta. Jag vet att jag har vänner. Sen om maten den inte funkar...det struntar jag i just nu för nu lever jag på lyckoruset sen igår..

Kram