Det fanns ngt där uppe
Ja det fanns något där uppe iallafall.
Läser en fin väns blogg dagligen, skriver kommentarer, stöttar henne.
Men nu idag när jag läste hennes blogg så var det en som hade skrivit en kommentar om hur hon var en slags börda för samhället om hur mycket hon kostar samhället. Jag kan bara säga fy fan vad jag hatar sådana kommentarer. Det hände liksom mig igår också, en nära till mig sade att jag nog inte tänkte på hur mycket jag har kostat samhället, denna någon var en präst. Vad mer kan jag säga att jag blev väldigt ledsen. EN PRÄST! Hon om någon borde veta vilka saker man ska säga till en som mår psykiskt dåligt. Hon vet allt om mig och jag har alltid berättat för henna om vad som händer med mig och om saker som jag har gjort och nu denna kommentar, att jag kostar skattebetalarna en massa pengar. Min kommentar till henne var att "jag betalar också skatt".
Jag vet att det finns folk ute i samhället som inte har en aning om hur det är att må psykiskt dåligt, de kan inte sätta sig en i den världen.
Jag vet vad min kompis går igenom, jag har varit i samma sits som henne, LPT, klossvak och allt det där. Det är ett rent helvete det sätter spår i ens själ för hela livet.
Men jag är inte arg på de personer som inte vet hur det är, absolut inte.
Jag skrev i mitt förra inlägg att jag inte vill prata om mat men jag ka bara säga att det inte funkar. Jag är rädd för att äta, svälja, fylla magen. Mat har redan blivit som en slags fobi, helst vara så långt borta som möjligt från all mat som finns. Jag vet att det är ätstörningsmonstret som talar, han/hon vill inte försvinna. Verktygen funkar inte och det blir bara värre och värre för varje dag som går. PANIK!!!!
Så ut lite med den lilla bördan jag har...
Puss
Läser en fin väns blogg dagligen, skriver kommentarer, stöttar henne.
Men nu idag när jag läste hennes blogg så var det en som hade skrivit en kommentar om hur hon var en slags börda för samhället om hur mycket hon kostar samhället. Jag kan bara säga fy fan vad jag hatar sådana kommentarer. Det hände liksom mig igår också, en nära till mig sade att jag nog inte tänkte på hur mycket jag har kostat samhället, denna någon var en präst. Vad mer kan jag säga att jag blev väldigt ledsen. EN PRÄST! Hon om någon borde veta vilka saker man ska säga till en som mår psykiskt dåligt. Hon vet allt om mig och jag har alltid berättat för henna om vad som händer med mig och om saker som jag har gjort och nu denna kommentar, att jag kostar skattebetalarna en massa pengar. Min kommentar till henne var att "jag betalar också skatt".
Jag vet att det finns folk ute i samhället som inte har en aning om hur det är att må psykiskt dåligt, de kan inte sätta sig en i den världen.
Jag vet vad min kompis går igenom, jag har varit i samma sits som henne, LPT, klossvak och allt det där. Det är ett rent helvete det sätter spår i ens själ för hela livet.
Men jag är inte arg på de personer som inte vet hur det är, absolut inte.
Jag skrev i mitt förra inlägg att jag inte vill prata om mat men jag ka bara säga att det inte funkar. Jag är rädd för att äta, svälja, fylla magen. Mat har redan blivit som en slags fobi, helst vara så långt borta som möjligt från all mat som finns. Jag vet att det är ätstörningsmonstret som talar, han/hon vill inte försvinna. Verktygen funkar inte och det blir bara värre och värre för varje dag som går. PANIK!!!!
Så ut lite med den lilla bördan jag har...
Puss
Kommentarer
Trackback