ankimadame -

Känslomässigt kaos

Just nu känns mitt liv som ett kaos. Inte förren nu börjar jag att inse att det finns vissa problem som jag aldrig kommer att slippa. Eller jag kan ju hoppas att de gör det. Jo det är de där tankarna om mat, jag äter men monstret i huvudet säger bara en sak, jag måste banta, jag står emot men tankarna då??? Hur försvinner dom? Jag blir rädd när jag tänker på mat och då äter jag ändå som jag ska enligt rekomendationerna från Idun. Jag gör som jag ska men jag är rädd för varje tugga jag tar, det är som att bestiga ett berg varje gång gaffeln når min mun. Ibland klarar jag inte ens att känna matlukt, känner jag det rymmer jag in till min lägenhet och stannar där tills ångesten har lagt sig. Som jag skrev först att dessa problem inte kommer att försvinna känner jag nu bara efter några rader att de kommer att försvinna ju mer jag jobbar mot dem. Det är ett krig som pågår inom mig varje dag. Jag bev ju inte frisk bara sådär efter 20veckor nere i malmö men på god väg. Jag vet vilka mina verktyg är och jag håller på att använda dom men jag ser det så här att jag ska ta ett steg i taget för att kunna utnyttja dem till fullo. Jag måste bara rabbla dem om och om igen. Som A alltid säger en tanke är bara en tanke och jag håller med henne det är först när man gör det till en handling som det blir verkligt, tankar kan man ändra på men en andling är för alltid en handling.
Innan jag började på Idun så visste jag inte att min ätstörning tog så mycket tid av mitt liv men nu så förstår jag innehållet i det och kan förändra det och det är ju det som är meningen med de hela. Jag kan ju erkänna att fortfarande så tänker jag på mat väldigt mycket men jag vet iallfall att jag gör det. Det är ju en bit på vägen.
En sak som jag kan ha svårt för ibland är att acceptera läget, jag vill inte ha en ätstörning men just nu så är det så och det får jag leva med. ACCEPTANSEN ANGELICA!!!

Ja ja iallafall...
Imorgon ska jag inte göra någotting, jag ska nog mest sitta hemma, kanske fotografera lite. På fredag ska jag till Doktor Ingrid för att göra en skattning igen, precis en sådan som jag gjorde innan jag kom till idun, ska bli "kul" att se vad den visar nu efteråt, jag hoppas såklart på det bästa.

En annan sak till, en vän till mig behöver allas kärlek, hon mår inte bra och jag tänker på henne nästan hela tiden, jag önskar att det fanns mera jag kunde gjort för henne. Jag kan bara säga till henne att jag finns här och att jag bryr mig för det gör jag verkligen. Jag blir bara så orolig...Om du nu läser detta för jag tror du vet att jag menar just dig... snälla ge livet en chans!! En till! Låt inte hoppet ta slut! Kram till dig A!!!

Så nu var det nog inte era för idag...hmmm nej det var nog inget mera
så
kram på er

2009-02-11 @ 19:44:31 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Cilia

Alla steg är ett steg...hur små de än kan tyckas. Du går ju i alla fall. Kom ihåg att det inte går att stå helt still...det är en fysisk omöjlighet. Kram!

2009-02-12 @ 21:03:11
URL: http://questionofdevotion.blogg.se/

Postat av: amelie

tack fina <3

all kärlek i världen till dig

2009-02-17 @ 22:34:28
URL: http://trasbarn.blogg.se/

Trackback