Ja gud va nervös jag är inför onsdagen, kanske inte samtalet med A men vägningen  är mera som ett enda stort inferno av kaos.
Tänk att två siffror kan betyda så mycket, jag vet inte varför men det gör det iallafall. Jag önskar att min ätstörning bara försvann och att det skulle finnas en knapp som man tryckte på så skulle det bara försvinna men det är inte så lätt, det är ju inte bara vilten det handlar om utan så mycket mera. Det sitter i själen och i den dumma hjärnan. Jag vill få bort monstret, för det är ett monster. Och det vet alla ni som också har en ätstörning. Man går och tänker på mat hela tiden och blir helt nojjig över kalorier och fett. Samtidigt så har jag kommit en bra bit på vägen från detta skit men än har jag mycket kvar att lära. Alla tankar som for runt inne i hjärnan ska försvinna, jag kanske inte kommer att bli till 100% bra men kanske nära den gränsen. Mat kan vi ju inte leva utan.
Det är ju så att förnuftet vet att vi ska ha mat och utan det så överlever vi inte men känslan säger ngt helt annat. Den säger att jag inte ska ha mat och att jag ska strunta i att äta, men jag går emot den känslan och äter faktiskt. Jag trodde att efter idun så skulle jag bara fortsätta i mitt gamla mönster men jag stod fast vid att använda mina verktyg som jag har fått. Visst ngt bakslag har jag fått men de är bara att sätta sig på rälsen igen och fortsätta.
Jag önskar alla nere på I att ni ska få det bra och ge inte upp de finns en framtid utan monstret i hjärnan!!!

Kram