Jag har just läst en kommentar till en väns inlägg i hennes Blogg, jag blev helt chockad. De beskrev detaljerat hur hon som person inte kunde ta saker och ting på ett bra sätt, att hon var usel och aldrig skulle kämpa för att bli frisk (detta nu tolkat av mig). Denna tjej har jag lärt känna och jag VET att hon kämpar för att bli frisk. Hon har kämpat i många år, gått i terapi, varit inlagd på olika avdelningar, jag skulle kunna skriva en massa saker som hon har varit med om. Men när folk som skriver sådant så blir jag så himla arg. Vad har de för rätt att dömma andra bara sådär. Vet de hur svårt det är att som ung leva med psykisk ohälsa??? Eller att leva med en ätstörning. Jag vet, jag har också varit inlagd en massa ggr, har en hel del diagnoser däribland en ätstörning. Att ha en ätstörning påverkar hela ens vardag, det sociala livet bara rasar ner. Man kan inte riktigt umgås med vänner och bekant för att det ofta handlar om mat, fika. Maten är en social sak runt omkring i världen, tänk då att man bara tänker ÅNGEST när man hör ordet mat! Tänk er att sitta framför en tallrik med mat och bara se hur det växer. Man vill bara försvinna, ångesten stiger, tårarna rinner och det enda man vill är att fly. Jag har suttit på en stol nere i malmö och fått kämpa i mig maten men de har gått. Fortfarande så kämpar jag för man blir inte frisk bara sådär, tänk om en person har levt med detta i flera år och helt plötsligt ska ändra hela ens vardag och sitt beteende, de gör man inte över en dag. Jag vet många som kämpar mot ätstörningar, självskadebeteende och många andra problem.
Men återigen så kan denna person som klankat ner på min vän inte ha så mycket empati, han eller hon kan inte mycket vare sig om ätstörningar eller andra psyksika åkommer. Visst jag är inte heller någon expert men jag vet hur det känns.
Jag blir bara så himla arg! Så ni där ute som inget vet..kommentera då inget heller!

Kram till denna vän som jag ägnar detta inlägg till