Jo det är sant, det är maten som spökar igen. Jag åt nu på kvällen lite gröt och knäckemacka, lite som i:s frukost. Jag var ju tvungen till att äta men jag ville inte. Jag läste mina små lappar från A och det löste sig, men de blev några tårar. Jag vil inte ha det så här mera, jag vill inte ha en ätstörning, de är hemskt. Jag vet att jag har kommit en bra bit på väg ut ur helvetet men de är fortfarande en lång bit kvar. Jag vill kunna sitta vid ett matbord tillsammans med några vänner eller min familj utan att få ångest och tänka på kalorier. Jag vill sluta tänka på bantning, jag vill bli frisk och jag kämpar, varje dag. Tack o lov finns mina vänner från I som stöttar mig och självklart så stöttar jag dem, utan dem hade jag nog inte klarat det, vi sitter ju i samma båt och har gått igenom samma sak under hösten, alla vet hur kämpigt det har varit, måltider, PNT och allt det andra. Men alla som jobbar där är guld värda utan deras förståelse och uppbackning hade jag inte orkat kämpa. Jag vet att jag alltid kan höra av mig till dem och faktiskt så ska jag nu skriva ett mail till min behandlare, allt för att få ut skiten...

Några tårar men de går över
Tänker på er från I..kramar till er