Ja då var det den första egna utgången själv, denna kommer jag alltid att ägna åt att blogga. Jag vet egentligen inte vad det är som sker just nu men jag hoppas på det bästa.
Personalen här i karlshamn är toppen och min läkare E-M är jättebra men jag har svårt att kunna lita på allting. Tilliten till allt och alla har sinat under alla dessa år. Men jag förösker.

Dagarna flyter ihop här, alla är nästan likadana. Morgonsamling, fika, lunch,fika, middag, fika. Och sen lite TV på allt det. Jag har ingen direkt kontakt med utevärlden men jag hoppas på mera nu.

Jag saknar vänner, alla de som fanns där innan har försvunnit. De som man hörde av sig till innan finns där inte längre. Bara enstaka. Jag bara undrar vart alla är någonstans??? Var är mina fina kompisar...nej de är inga kompisar längre.

Jag har fortfarande LPT men med lite friare händer nu, lite utgång och diverse andra saker. Tack o lov så har jag nu varit utan Vak i en vecka och det är ju alltid toppen.

Svårt att veta vad jag ska skriva nu när jag väl fått tillgång till mitt bredband men jag får väl knåpa ihop något när jag inte är ute för att sedan skriva ner det. Men iaf en halvtimme med internet gör lyckan lite bättre.

Nej nu ska jag läsa lite andra bloggar innan det är dags för mig att gå upp till avdelningen igen.

Kramar er Anki