Livet på sjukhus är inte lätt. Röster som plågar en. Spelade ett spel orkar inte längre, tårarna rinner.
Hur ska jag våga säga till när jag mår dåligt? Vart är mina vänner, ingen som hör av sig. Är ni rädda för mig?

Idag skall det intas en smörgås, vet inte om jag pallar det. Men E-M har sagt att så är planen. Annars måste jag väga mig och det vill jag inte.

Tack Emma för att du ställer upp och uppdaterar min blogg! Min kontakt med omvärlden är ganska liten. Men men så är det när man ligger inne på papper.

Kramar Angelica

Fick ett sms idag av Angelica där hon bad mig skriva detta åt henne. Visa att ni bryr er hon behöver er, vet att det kan vara tufft att höra av sig ibland att man inte vet hur man ska vara eller vad man ska säga men bara att ni skickar ett sms eller ringer kan lyfta upp en och ge en kraft inte bara det man säger utan att man helt enkelt bara visar man bryr sig genom att höra av sig.

MVH Emma