Nu ska det snart ske jag ska flytta hem till blekinge, ingen lgh än men jag letar för fullt. Men jag lovar att jag alltid kommer att ha någon kontakt kvar med er alla "knäppa" typer i det lilla skåneland.
Det är ju tyvärr mycket som ska fixas när man ska flytta men jag har ju gjort det 3ggr innan så några stora problem ska nog inte uppstå.
Jag är också stolt över mig själv, jag klarar maten hyfsat nu som jag har sagt innan kanske inte 5 mål mat om dagen men iaf ett lagat mål mat blir det, man får ju anpassa sig dit man kommer och just nu är jag fortfarande hemma hos min pappa, hur länge vet jag inte men det känns skönt att ha familjen runt mig. Jag gör lite saker då o då, igår var jag full av energi, diskade, städade och dessutom lagade mat ( ni från I, jag smakade också o åt)
Idag händer de lite, vad kan jag inte säga men jag återkommer mer om det infot senare när jag vet mera.
Imorgon ska jag till min pal-läkare för att diskutera flytten till ett annat landsting och dessutom en ny medicin men den har jag ju skrivit om redan (litium), jag ska vara ärlig jag vet inte direkt så mycket om den eller kanske lite. Det jag hakar upp mig på är ju biverkningarna men jag får ju tänka på vad jag stoppar i mig men framförallt vad jag dricker för man blir tydligen väldigt törstig av den medicinen. Sen innan man påbörjar behandlingen så ska det tas ett x antal prover både njurar och allt det där..jag kan inte så mycket om det men jag skriver när jag vet mera. Oh herregud jag hade ju lovat att inte skriva så mycket om mina sjukdomar men jag måste få ur mig ganska mycket, har hållt inne med en massa men nu har jag bestämmt mig för att inte skämmas för mina sjukdomar längre det är ju som det är.

Lite info om hur mitt liv påverkas av mina sjukdomar..
Jag har som sagt var en ätstörning, bipolär sjukdom och kanske borderline men de var en sjukdom som man växer ifrån(sa en läkare till mig) och som det känns nu så finns den inte kvar i min själ.
Min ätstörning har jag fått hjälp av nere på en klinik som heter Idun, mycket kunnig personal och jag fick en helt underbar behandlare. Jag fick många nya verktyg där nere och för varje dag som går gör jag framsteg.
Min bipolära sjukdom har mest artat sig i deppresioner, det är iaf de ggr som jag har sökt hjälp. Denna sjukdom artar sig också i hypomani och ren mani (kanske ngt mer men ingen direkt koll på det). Jag har varit hypomanisk och tyvärr måste jag skriva att det har varit de lyckligaste stunder i mitt liv...konstigt värre.
Mer orkar jag inte skriva det var bara så ni skulle kunna få ett hum om vad jag har och ta tag i så att mitt liv ska få en vändning för det hoppas jag verkliigen på.

Så nu, en kopp kaffe samt en fimp cigg....kaffeälskare är jag o beroende av ciggen...härligt värre

kramz..
p.s mamma p, det gör inget att det blir lite längre med att höra av sig det är tanken som räknas d.s

O Amelie..fortfarande i mitt hjärta