Igår tillbringade jag ett antal timmar på PIVA i kristianstad, helt i onödan tycker jag men jag har inte varit mig själv på ett par dagar. Vi kom in till doktorn efter att ha väntat på att de skulle byta skift vilket i sig tog tid. Sen kom jag in till en doktor som ställde en massa frågor en del helt oväsentliga, vilket jag sa till henne. Efter ett tag började vi snacka mediciner, jag har inte så många men hon tyckte att de skulle verka bättre speciellt en medicin. Sen tyckte hon att jag skulle prata med min pal-läkare om litium som skulle hjälpa mig för min bipolära sjukdom så att allting skulle stabileseras, men jag vet inte hur jag ska klara av det, det är ju en medicin som måste följas till 100%. Jag vet inte hur jag ska klara av det men jag har nu precis skrivit ut en hel uppsats som en läkare har skrivit så jag kan kolla igenom den för att sen ställa frågor till min vanliga läkare, men jag har inte fått någon tid till henne än, pappas sambo ska ringa henne i veckan och kräva en tid så att allting kan startas.
Som ni nu förstår så mår jag inte så bra allting kan vara kaos men nu är jag hemma hos pappa för att få lugn o ro och för att komma bort från kristianstad.
Jag vill inte oroa någon för jag kommer att klara av det men de tar bara lite tid, det värsta är ju att vänta ut deppigheten, jag vet att den försvinner men jag är ganska otålig men det är som sagt bara att vänta.
Nu ska jag bara chilla o varva ner...

kramar
anki