Ordsprutare
Jag börjar med det som är bra, snart dags för flytten vilket ska bli väldigt kul så här ser huset ut
Alltså som sagt jag kommer att bo på gamla stadshotellet i sölvesborg. Ganska snajsigt...
En annan bra sak är att nu är gamla datan borta samt databordet....skönt, lite mindre saker att flytta.
Jag kan tyvärr inte göra så mycket mera just nu kring flytten tack vare min operation men det ska nog fixa sig i slutändan.
Pratade med mamma p igår, hmmm hon gillade nog inte att jag är lite knas när det gäller maten men jag kan inte hjälpa det för just nu orkar jag inte ta tag i det, visst det kan kännas som om jag är på ruta ett igen när det gäller den biten men jag orkar helt enkelt inte, eller jag kanske ska skriva att jag inte vill ta tag i det, det är för jobbigt. Det känns som om jag har kontroll när jag har det så här med maten för jag spelar ut mina känslor då, känner mig lite gladare fast jag kanske är lite mera trött ibland. Ok jag har mina verktyg sen idun men tyvärr så vill jag inte ha med dem att göra...hata! jag hatar inte idun men jag orkar inte kämpa för att min relation med mat ska bli bra. Jag tänker så här...av två onda ting...alltså att skada mig själv som jag gjort mycket innan eller att strunta i att äta så väljer jag maten även om det kan kännas som pest eller kolera. Känslan styr mig ganska mycket, det är den jag lever på....hoppet vet jag inte men jag lever iallafall.
Jag kan bara hoppas att flytten gör mig bättre.
Jag håller på att läsa en bok av Agneta Sjödin som heter vändpunkter. Den handlar om olika människor som har haft en vändpunkt i sitt liv. Jag tänker mycket på det med vändpunkter, när upptäcker man att man har kommit fram till en vändpunkt....jag undrar om jag har gjort det, tror inte det. Jag tror nog att jag måste bli helt "frisk" för att känna av en sådan känsla. Många har nog haft en sådan vändpunkt i sitt liv, kanske många har det från att gå från barn till vuxen, eller från sjuk till frisk, kanske bara känner man det på sig att nu är det något annat som gäller. Ja det är en gåta det där.
Just nu sitter jag med en massa ångest och har ingen vid min sida...är de gammalt som spökar eller vad är de?? Jag önskar att A vore här eller att jag fick träffa henne....får kanske ringa imorgon...jag tror jag behöver hjälp..
kramz
Snälla någon...
Tack! :)
Hm...bra tips? Olika saker fungerar ju olika bra på alla. Men jag försöker tänka på hur jag vill att mitt liv ska vara. Vill jag att monstret och maten ska kontrollera mitt liv? Nej! Jag vill kunna göra vad jag vill utan att maten ska vara ett hinder. Leva livet helt enkelt! :)
Nä, jag blir inte knas på dig vännen! Jag vill ju bara att du skall förstå att det är här och nu du måste ta tag i ditt liv. Det är bara du själv som kan göra det. Visst du måste ha hjälp och stöttning men om du själv inte vill kommer det aldrig att gå. Gör inte om mitt misstag och lägg 20 år på ätstörningen och ännu är jag inte frisk. Tag vara på ditt liv. Försök att se det positiva, det finns alltid något även ifall det är lite. Tro på dig själv men som sagt vill du inte kommer det aldrig att gå. Men du, jag tror att du vill!!!! Kramar
tack för din kommentar vännen. önskar att jag kunde hjälpa dig nu...finnas där. blåsa bort det onda.
jag resonerar ju precis som du - maten eller skada? o då väljer jag maten...för det känns enklast. men fan, vi måste kämpa. kämpakämpakämpa!!!
finns alltid här för dig angelica. alltid.
bamsekram