Jo det ska jag göra, svårt i början men det kommer nog med tiden sen blir det lättare och lättare. Angående lägenheten så känns det väldigt bra, jag hoppas på en självklar förbättring men jag är ändå rädd för att falla tillbaka till mitt gamla beteende men jag ska kämpa, jag ska ta mig igenom det.
Nu sitter jag här i soffan och filosoferar. Känns lite konstigt idag, precis som om jag bara vill gå och lägga mig igen och bara sova bort dagen, det känns inte riktigt bra. Ångesten som maler där bak. Jag är rädd för känslan. Tänk om känslorna och tankarna ska leda till något ont samtidigt som jag inte vill de men de maler i min hjärna. Om jag bara kunde leva ett liv utan ångest och problem. Jag vill inte klassas som sjuk, men de blir ju bara vad man gör det till. Samtidigt som jag inte kan ignorera det. Jag har haft en lång väg fram tills idag, visst jag är mycket bättre än för ett år sedan men när känslor och tankar finns där så vet jag inte. Jag får bara vänta ut ångesten för jag vet att den försvinner men vägen dit tar tid därför vill jag bara sova för då slipper jag det jobbiga.
Maten funka hyfsat men de äär inte de som är problemet just nu. Det är kaoset inom mig. Jag är glad i omgångar, det skiftar, glad, ångest och tvärtom. AHHHHHHHH det är det rätta uttrycket. Hoppas jag klarar av denna dag också...jag kämpar det kan jag lova. Vill hem till pappa, där är jag trygg. Jag pallar inte att vara på Brohaga, får ringa honom sen, tar bussen till sölvesborg om det nu går. Vill bara inte vara i kristianstad....blä

kramz