jag hade tillåtelse att gå ut från avdelningen. Jag hade perm hem till mamma. Fick så dåligt samvete för det var folk som trodde att jag hade rymt men de hade jag ju inte gjort. Var inne hos doktorn igår, fick lite mera medicin. Så nu kanske jag ska må lite bättre. Fick också en valmöjlighet att slippa ect:n på måndag för att det var min födelsedag och för att vi ska ha möte med kommunen. Så jag hoppas att allting kommer att gå bra. Sitter just nu nere i korridoren med en i personalen. Nej nu ska vi kila vidare.
kramar på er

Just nu sitter jag hemma hos mamma. Har 4h tillsammans. Något annat kul är att jag blir 26 på måndag och detta firar jag med ECT samt möte med kommunen.

En sak som jag bara måste skriva och det är E-M, du har verkligen svikit mig. Du lovade att komma och hälsa på men du har verkligen uteblivit.

Imorgon är det dags för ect igen, min nionde. Nackdelen med ect är att man blir så himla glömsk efteråt. Annars är det väl ok. Allt har inte blivit bra men jag är bättre.

Ha de well annars

kram

anki

Ja då sitter man i korridoren igen men nu med en annan personal men det gör inget jag fick komma bort fran avdelningen en runda, eller jag kanske ska säga att det sitter 2 personal men de tjatrrar med varandra och med mig ibland. Imorgon ska jag ha min andra ect-behandling men det ska nog gå bra. L ska väcka mig imorgonbitti för att ta puls, blodtryck och temp men det värsta är att jag inte kan röka innan så röksuget är det värsta. Annars har det inte hänt så himla mycket. Vet ännu inte när jag får gå ut själv men än så länge så får jag stå ut med personalen men det går väl. Mötet igår gick ju som det gick inte mycket sagt. Vi ska ha nästa möte på min födelsedag den 28/9 så det är om 3 veckor. Då kanske det kommer något bra utav det hela. Nej nu känner jag mig lite stressad ska kolla fejjan också...
kramar anki

Det är just det var det är. Sitter i en korridor på sjukhuset i karlshamn. Har ingen egen utegång än men det sitter en personal med och som just nu läser lite lektyr.
Imorgon påbörjar jag en behandling med ECT, orkar inte riktigt gå in på vad som menas med det men jag hoppas på det bästa. Jag är inte så nervös inför narkosen men att vakna upp sedan det skrämmer mig lite men det ska nog gå bra, erfarna sjuksköterskor är med.
Dagarna har sin gilla gång, jag dricker kaffe, röker och snackar lite skit med andra patienter. Med andra ord är dagarna ganska långtråkiga.
Jag har nu klarat av en skadefir vecka, jobbigt men jag kämpar. Det är tufft! Ångest som maler dagarna i enda och bara att ta en dag i taget är svårt. Ibland önskar jag bara att jag kunda skruva tillbaka klockan en hel del för att slippa allt dettta för jag önskar inte ens min värsta fiende detta. Det är ett konstant lidande. Jag HATAR det! Det mest jobbiga är att jag känner mig så otroligt ensam. Det finns inte många som hör av sig så ibland finns det bara personal men som tur är, de är toppen. Jag skulle inte klarat det utan dem. Nu ska jag surfa vidare lite innan tiden har runnit ut och jag ska tillbaka en trappa upp..avdelning 21 hägrar...

en massa kramar Anki
p.s Tack snälla Karolina för att du hjälper mig med bloggen d.s

Hej allihop!

Här kommer en snabb uppdatering om vad som händer Angelica.