Klara röster ekar nu i natten.
Skriker på mig..
Säger vad jag ska göra.
Humaniteten är borta och kvar finns jag.
Men jag är inte jag längre, jag befinner mig
utanför min egen kropp, spöklikt...
Jag svävar fram i natten.
Allt är dött inget liv.
Somliga går andra stannar.
Luft...jag kan inte andas i deras närhet.
Jag skriker men ingen hör för jag är tyst.
Varför???