Just nu är jag verkligen rädd för mina demoner. Det har varit tufft den sista tiden och nu har demonerna ökat. Jag vet inte varför det blir så men jag försöker tränga undan dem men det går inte så bra just nu. Tårarna har kommit idag, första gången sen jag flyttade hit.
Jag låg på mitt rum och grät stora floder när en personal kom upp, hon frågade var det var och jag berättade om demonerna. Och att jag var för feg för att säga till när jag mår dåligt. Jag sade att jag känner mig så löjlig och dum när jag pratar om mina demoner. Det är liksom så att jag skäms för dem och då skäms jag också för att prata om dem. Någon dag kanske jag kommer över den känslan men inte just nu.
Men en sak är säker och det är att jag inte ska hitta på några dumheter, jag sysslar inte med sånt längre.
That´s how it is..

kram
ANKi