Varför skulle jag sabba mitt liv så mycket att jag hamnade på rättspsyk??? Varför gjorde jag den där sista handlingen som fick blekinge att ge upp hoppet om mig. Visst det har gått bra för mig men det har varit en lång väg att vandra och jag har fortfarande stunder då jag verkligen mår skit. Som nu...
Minnen väcks till liv och de är inga roliga minnen. Kalla de flashbacks eller nåt men jobbigt är det. Rösterna är inte så starka nu men de är jobbigt ändå. Önskar att allting vore bra och att jag kunde få leva ett sk normalt liv...det är inget liv att vara på psyk. Jag har spenderat så mycket tid av mitt liv inne på instutioner att jag inte orkar med det mera.
Att leva med en psykisk sjukdom är inte lätt för man passar inte in i samhället. Man får ständigt kämpa för sina rättigheter och det är inte alltid man orkar det.
För att vara sjuk måste man vara frisk...

kram
ANKi