Dett blir inget långt inlägg men jag vill bara göra mamma p glad och säga att jag ska ut o roa mig i kväll igen, en polare från gymnasiet. Ska till biljarden som vanligt, billigt o bra och en massa kult folk.
Hoppas att du har det bra amelie..tänker på dig!
Kramiz

Ja det fanns något där uppe iallafall.
Läser en fin väns blogg dagligen, skriver kommentarer, stöttar henne.
Men nu idag när jag läste hennes blogg så var det en som hade skrivit en kommentar om hur hon var en slags börda för samhället om hur mycket hon kostar samhället. Jag kan bara säga fy fan vad jag hatar sådana kommentarer. Det hände liksom mig igår också, en nära till mig sade att jag nog inte tänkte på hur mycket jag har kostat samhället, denna någon var en präst. Vad mer kan jag säga att jag blev väldigt ledsen. EN PRÄST! Hon om någon borde veta vilka saker man ska säga till en som mår psykiskt dåligt. Hon vet allt om mig och jag har alltid berättat för henna om vad som händer med mig och om saker som jag har gjort och nu denna kommentar, att jag kostar skattebetalarna en massa pengar. Min kommentar till henne var att "jag betalar också skatt".
Jag vet att det finns folk ute i samhället som inte har en aning om hur det är att må psykiskt dåligt, de kan inte sätta sig en i den världen.
Jag vet vad min kompis går igenom, jag har varit i samma sits som henne, LPT, klossvak och allt det där. Det är ett rent helvete det sätter spår i ens själ för hela livet.
Men jag är inte arg på de personer som inte vet hur det är, absolut inte.

 Jag skrev i mitt förra inlägg att jag inte vill prata om mat men jag ka bara säga att det inte funkar. Jag är rädd för att äta, svälja, fylla magen. Mat har redan blivit som en slags fobi, helst vara så långt borta som möjligt från all mat som finns. Jag vet att det är ätstörningsmonstret som talar, han/hon vill inte försvinna. Verktygen funkar inte och det blir bara värre och värre för varje dag som går. PANIK!!!!

Så ut lite med den lilla bördan jag har...

Puss

Så då var det dagen efter lilla partajet. Vi hade väldigt kul och jag hoppas att jag o Dennis snart ska göra om det. Idag har det inte hänt så mycket, bara latat mig. Imorgon ska jag röntgas på sjukhuset och sen ska jag ha ett samtal, absolut inget annat vad jag vet nu iallfall.
  Lite sur på en viss person som jag tyckte var lite bitchig men jag tycker bara att det var lite löjligt.
 
Jag hoppas att mina vänner från I har det bra, känns väldigt tomt utan dem. Men jag pratar med dem iallfall.
Jag har lite stopp i hjärnan idag så det blir inget mer.
  Som vanligt inget prat om mat för det orkar jag inte med...

Kramiz

Shots på biljarden




Jag o plastbrossan




Shotsrace på biljarden



Moi et Dennis



En helt underbar kväll med en massa shots och kult folk. Äntligen känner jag mig lyckli, visserligen med alkohol i kroppen men va fan gör det, jag är glad iaf. Vi var lite knäppa och tog taxi hem som är ungefär ca 400m...ja ni förstår hur kvällen och natten varit men iaf kul, bort med alla bekymmer och en massa happy things...
Good night för nu är jag inte nykter...
pöss o kram

<ja i kväll ska man ut med sin plastbrossa...en väldigt kul kväll men det känns som om vissa inte kan acceptera de, men det skiter jag i. Denna dag har halva nu varit underbart, kul att vara med plastbrossan, vi ska snart till biljarden.
Annars så knallar väl lite åt båda håll men var inte ängsliga jag klarar mig alltid.
Mat ska vi inte snacka om för då blir jag bara deppig.
 Tänker ofta på dig amelie ska du veta, du finns i mitt hjärta!!!
Så ni där ute håll i hatten för nu är angelica på G

krams

Just det är det jag gör nu, jag förösker hitta ett hem inuti mig, det är väldigt svårt. Jag ska börja acceptera mig för den jag är och inte den jag har varit. Jag måste acceptera att vissa saker som jag har gjort kan ja inte få ogjort, jag kanske ångrar dem men  som sagt det har hänt. Jag har gjort människor besvikna men jag har bett om ursäkt, jag har gjort min familj och mina släktingar oroliga, men nu vill ja ha en ändring på de. Jag ska försöka hitta mitt wisemind inuti mig så att jag får kraft att orka med allt som hände runt omkring...
Jag ska finna mitt hem...

puzzar och kramar

Jag vill bara att du ska veta hur mycket du betyder för mig, du sitter där med dina problem samtidigt som du stöttar mig. Jag kan inte säga med ord eller skrift hur mycket det betyder för mig men det gör det. Jag har din röst där bak. I tisdags så ville jag hoppa över kören men din röst sa att jag skulle dit för att jag tycker att det är kul, och jag hade kul. Inga tankar på mat, inga sorgsna tankar för fem öre. Jag var helt inne i min sopran stämma, följde direktiven från körledaren. Sjöng någon sång på latin, lite klurig men jag ska nog fixa den.
Så jag börjar lite smått...Tack mamma p

kram