Ja då har man sovit på Tallis för första gången och allt gick bra.
Inga mardrömmar eller annat konstigt. De nya ljuden störde inte mig och jag sov lugnt och skönt, här kommer jag att trivas. Det är så mycket bättre än att vara inne på avdelningen. Man behöver inte tänka på att någon får ett utbrott eller att larmet går. Det kommer att gå bra för mig här ute, en mycket bättre miljö för mig att vara på. Och det är härliga tjejer som bor här och personalen är toppen.

Men visst ibland kommer de jobbiga tankarna även här ute, mina demoner har inte tystnat men jag tror att de kommer vara lättare att handskas med här ute. Det finns ju en risk att de alltid kommer att vara i mitt liv, känns surt men jag måste börja acceptera det.

Imorgon ska jag börja praktisera på bibblan här på området. Ska bli väldigt kul.

Nu gör vi tårta till en patient som kommer i eftermiddag.

kram
ANKi

Nu ska vi strax dra iväg igen. Det blir jag och en annan tjej+personal.
Har nästan precis ätit och jag är proppmätt.
Hoppas att jag hittar den där mobilen så att jag kan ringa folk även när jag är inne på Tallis, annars måste jag skriva upp mig och gå ut i trädgården för att använda min nuvarande mobil.
Hoppas också att min bror har satt in pengar till mig, han var skyldig mig lite grann, annars är jag rätt så pank.
Det är roligt när det händer lite saker och att man bara inte sitter inne på avdelningen, det är tur att jag snart flyttar för då finns det mer möjligheter att hitta på saker.

kram
ANKi

Kommit ut hit till Tallis nu på morgonen. Ska snart iväg till Erikshjälpen med en annan tjej och en personal. I eftermiddag blir det antingen Samarkand eller Alvesta marknad. Jag behöver köpa mig en simpel mobil utan kamera och ljudinspelning, alltså en himla gammeldags mobil.

Snart blir det också en behandlingsresa hemåt så jag kan ta hut lite saker från lägenheten. På tal om lgh så ska jag säga upp den, min plastbror ska ta över den. Skönt att bli av med den för den känns inte som min eftersom jag inte har sovit där mer än 1 natt och det var den natten jag rymde från avdelningen i karlshamn. Så NEJ den känns inte direkt som min. Visst den är fin och ligger väldigt centralt i Sölvesborg men jag vill inte bo i SBG längre. Vi får se lite längre fram vart jag ska ta vägen. Jag klarar nog inte av att bo själv i egen lgh så det blir kanske ett gruppboende av något slag. Men nu är det Tallis som gäller.

Nej nu måste jag göra mig redo för att åka, drar om 10 minuter...

kram
ANKi

På måndag flyttar jag ut till Tallis, ska bli så himla skönt att få komma ut hit. Mycket lugnare och härligare. Inte lika instängt.
Idag har jag ätit ute med L, vå var och käka bufé på skåres inne i stan. Härlig mat och god. Hade det mysigt. Sen strosade vi lite inne på Stadium och H&M. Jag handla inget, jag är väl för snål nu. Ska ut imorgon igen med Tallis-gänget.

Senare ikväll ska jag och en annan tjej kolla på film(2012), har inte sett den än så det ska bli kul.

Ska åter till avdelningen vid 20.30.

kram
ANKi

Jag försöker visa för personal när jag mår dåligt, jag försöker ta tag i det innan det händer ngt dumt. Jag vill så gärna lyckas och göra både mig själv och andra glada.
Det har tagit tid att få ett förtroende för personalen här i Växjö trots att det bara är några stycken som jag vänder mig till. Tyvärr är en av dem borta nu men jag hoppas verkligen att hon kommer tillbaka snart.
Jag får ju nya kontaktpersoner nu när jag kommer till Tallis men det gör inget för de är toppen här ute också.

Jag vet inte hur bra jag signalerar när jag mår dåligt men jag gör så gott jag kan. Har svårt att uttrycka mina känslor och sätt ord på dom. Vet liksom inte hur jag ska formulera mig.

Jag förstår att det kan vara svårt att veta hur man ska hjälpa mig när man inte träffar mig så ofta men jag tycker att det bästa är att bara visa att man bryr sig. Kanske höra av sig ibland och komma och hälsa på.

Jag har själv svårt att veta vad det bästa är för mig men jag blir bättre på att ta tag i någon när jag mår dåligt.

Ja då var det snart dags för mig att ha samtal. Hoppas att L snart dyker upp.

kram
ANKi

Sitter nu på tallis och väntar på att vi ska gå runt trummen. Hur det ska gå vet jag inte för jag har problem med min fot. Men jag går iaf.
Vädret är lite bättre idag än det var igår...

Vid halv11 ska jag ha samtal, hoppas att det blir av idag.
skriver mera sen.
kram
ANKi

Snart är det dags att gå tillbaka till avdelningen. Gud jag vill inte dit men jag måste. har annars varit en lugn dag, men kallt. Nu ska vi äta kvällsmat...

kram ANKi

Inget samtal idag med min kontaktperson, hmm jobbigt för jag skulle verkligen behövt det. Jag får helt enkelt vänta tills imorgon.
kram
ANKi

Ja då var det växjöväder igen. Gud vad det blåser, man skulle kunna tro att vi var vid havet. Regnet finns också som vanligt här i småland.
Har äntligen kommit ut till Tallis. Snart ska jag laga mat, det blir tacos idag. Egentligen har jag matdag på lördagar men vi fick göra ett undantag idag.

Jag fick tillbaka min frigång men ingen stadsperm. Behandlingsresan gick också igenom så det ska vi planera imorgon skulle jag tro.

Äntligen har jag också fått ett rum här ute på Tallis, skönt att ha ngt att dra sig undan till. Jag går bara och väntar på att jag ska få komma ut hit på riktigt. Det ska verkligen bli skönt, stämningen här ute är så mycket bättre än inne på avdelningen.

kram
ANKi

Ja då har man haft skola igen, läser Svenska-C.
Snart ska jag ut till Tallis och vara där tills 18 i kväll.
Kram
ANKi

Me LOVE this!!!!

Visst jag har en psykisk sjukdom men jag känner inte att jag är speciellt sjuk. Det blir nog vad man gör det till. Det kan vara svårt för många att förstå vad det innebär med att ha demoner i hjärnan och att se saker som inte finns men de finns för mig. Jag brukar förklara det så att det känns som att lyssna i en MP3 spelare, på den värsta låten man vet och dessutom på repeat. Jag kan heller inte stänga av den när jag vill.
Man får ta några timmar i taget för att ens orka med men ibland sviker det mig med, jag kan hitta på dumma saker och det får ju sina konsekvenser. Jag hoppas att det är slut med dumma saker nu för jag vill bli fri från det. Jag har varit självdestruktiv så länge jag kan minnas och i grunden är det definitivt inget roligt liv. Det är bara onödigt. (Gud så klok jag låter det är värre i verkligheten)

Visst jag är ganska inlåst här i Växjö. Det är inget liv att vara på rättspsyk, det är ganska när botten som man kan komma. Men jag kan bara bli bättre. Jag tar min medicin(en hel del neuroleptika) för att mina fixidéer ska lugnas men tyvärr så hjälper det inte hela vägen. Så den biten som är kvar får jag stå ut med men min högsta önskan är att jag ska bli helt frisk och att inte intaga några mediciner. Fast det är en ganska bra bit dit.

Jag har varit inom psyksvängen ganska länge nu men det är först nu sen jag kom till växjö som jag har fått den hjälp jag behöver. Här blir man inte utskriven lika snabbt som man blir i den allmäna sektorn. Här släpper dom inte en förrän man anses vara så frisk att man inte ska komma tillbaka. Visst känns det surt men jag har inget val. Det är bara till att kämpa vidare.

Det man kan sakna här är att man har inte så mycket till privatliv, det finns ständigt folk omkring en. När man ska gå ut måste man skrivas upp. Kommer man inte in i tid så blir man lyst hos polisen.
Ofta har jag tänkt att jag bara vill sticka härifrån men det tjänar ingetting till för man kommer tillbaka förr eller senare.

Jag kan förstå att det är svårt och maktlöst att stå vid sidan om och se på. Man vet kanske inte vad man ska göra eller säga för att inte verka för påträngande. Jag förstår dig moster och Morfar och Inga-maj. Men jag kan bara säga att det räcker med att ni finns, visar att ni bryr er, hör gärna av er då och då. Kom och hälsa på mig när ni kan. Sådana små saker gör mig gott. Det är det lilla som räknas!!!

kramar ANKi

Tack moster och tack Inga-maj och morfar. Det är svårt för mig med att förstå mn diagnos. Jag vet inte hur jag ska förklara hur det är i mitt huvud men jag hoppas att jag kan få den hjälp jag behöver för att klara av den.

Nu sitter jag på Tallis. Ska snart flytta ut hit och det ska verkligen bli skönt att slippa vara på avdelningen.
Annars händer det inte så mycket idag. Tar det mest lugnt.

kramar ANKi

Schizoaffektivt syndrom är en psykiatrisk diagnos på en neurobiologisk sjukdom. Den beskriver ett tillstånd som både har symtom på humörsvängningar och schizofreni. En person kan vara i ett psykotiskt tillstånd eller ha en försämring av verklighetsuppfattningen, för det mesta i form av hörselhallucinationer, paranoida eller märkliga vanföreställningar. Det kan också innebära oorganiserat tal och tänkande, tillsammans men vaga maniska och/eller mixade depressiva episoder i samband med avsevärd social eller yrkesmässig dysfunktion. Sjukdomen startar vanligtvis i tidig vuxenålder, men den kan i sällsynta fall bli diagnostiserad redan i barndomen (före 13 års ålder). Schizoaffektiv sjukdom är vanligare hos kvinnor än hos män. Trots att den innebär en stor räckvidd av symtom är sjukdomsförloppet mer periodiskt och har på det hela taget en mer positiv prognos än schizofreni.

Det finns två typer av schizoaffektiv sjukdom: den bipolära varianten och den depressiva varianten. Allmänt sett, har den schizoaffektiva sjukdomen med bipolär variant bättre prognos än den depressiva, vilken kan resultera i en med tiden resterande defekt.

Den huvudsakliga behandlingen är psykofarmaka med ett antipsykotiskt , ett antidepressivt och/eller stämningsstabiliserande läkemedel. Psykoterapi, yrkesmässig och social rehabilitering är också viktigt. En speciell typ av psykosocial rehabilitering, känd som psykiatrisk rehabilitering, kan avsevärt förbättra prognosen för schizoaffektiv sjukdom, men den måste vara väl anpassad till individen för att få goda resultat. I akuta fall, där det finns risk för skada på sig själv eller för andra, kan kortare tvångsintagning vara aktuell.

Vissa människor med schizoaffektiv sjukdom kan även ha andra diagnoser, bland annat alkohol och/eller drogmissbruk.

Barn som diagnostiserats med denna sjukdom har en hög risk att även ha andra neurologiska diagnoser, såsom övergripande funktionella störningar, autism och inlärningssvårigheter



Hittade detta på Wikipedia, vill ni läsa mer om denna diagnos gå in på
www.wikipedia.org och säk på schizoaffektivt syndrom...

kram ANKi

JAG BLIR GALEN.........

I mig finns det demoner som lever sitt eget liv. De tjatar och tjatar och kan ej hålla tyst. Livet ter sig mycket märkligt. Allting är inte som det ska vara men ändå är det de. Jag vet inte vart jag ska ta vägen när det är så här men jag hakar mig fast i det fördolda. I mörkret finns det andra som tar över mig, mörkret har sitt eget liv men det är ingen som förstår det. Jag vill veta vad som döljer sig i det förgågna, vad hände innan allt detta? Jag VILL VETA!
När man är sig själv är man ändå någon annan för att kunna passa in och jag passar inte in någonstans. Jag är någon annan, inte den ni ser. När ingen ser mig förvandlas jag till något annat som jag inte kan förklara. Men jag lever i stillhet ingen kan någonsin undra för ni får inga svar. Världen som finns är den som inte finns. Kommunikation mellan olika världar fungerar i min värld.
Ja allt är MÖJLIGT

ANKi

Tack kära morfar och Inga-maj. Det värmer att ni läser mina blogginlägg.
Tallis är en öppnare avdelning här på rättpsyk. En stor härlig villa som ligger en bit bort från "murarna". Det är tänkt att jag snart ska flytta hit. Och det ska bli skönt. Behöver komma bort från avdelningen, det är alldeles för stökigt där. Jag har lite svårt när det är för mycket folk och när det blir stökigt omkring mig. Men här ute på Tallis är det mycket lugnare och bättre.

Jo det är svårt just nu, min svacka håller i sig. Jag får inte gå på frigångar och har ingen stadsperm längre. Min behandlingsresa som jag skulle göra hem till mamma blir inte av. Jag har strulat till det lite för mig. Jag hoppas att jag snart får mina förmåner tillbaka.
Det är svårt att stå emot suget av att inte skada sig, ibland klarar jag det och ibland inte. Men jag gör mitt bästa. Det är ju så länge som jag harr hållt på att det är extra svårt att sluta. Ibland hjälper liksom inte ens krisplanen.

Jag känner mig tom, innehållslös. Är jag verkligen lika mycket värd som alla andra?? Förtjänar jag något bättre??
Varför har jag en psykisk sjukdom som gör livet svårt för mig, vad har jag gjort för fel??
Alla dessa frågor...

kram ANki

Nere  en svacka just nu. Allting känns skit. Jag vet inte hur jag ska kämpa vidare. Har inte så mycket krafter att ta till.
Just  nu är jag på Tallis och senare ska jag på syterapi. Det är väl det som händer idag. Väntar också på att mitt offentliga biträde ska ringa mig och diskutera lite saker. Jag kan berätta mer om det en annan gång.

Tack och lov så ha L kommit tillbaka hon ska ringa mig imorgon. Behöver prata med henne för hon kan verkligen peppa mig.

Nej nu ska jag ta och läsa lite, kanske koka lite kaffe.

kram ANKi