Har precis suttit och snackat med en annan tjej ute på verandan, det var väldigt trevligt. Ibland har man väldigt mycket att prata om. Sen är det så att är man själv inlagd eller har varit så kan man förstå mycket bättre. Det är inget illa ment mot någon annan men de är så det funkar.

Måste gnälla lite, har fått 2 vattenblåsor på ena foten, en på lilltån och en under foten. Fy =?()(/(/&%&¤%¤%#¤#"#" vad det gör ont. Har varit på promenad + 2 frigångar så det är väl därför.

Imorgon ska jag ha injektion igen, dessa 2veckor har gått väldigt snabbt, ibland är det lite konstigt att känna att man är ute på Tallis. För bara några dagar sedan så var man inne på ett ställe där de är så hårdbevakat. 7 dörrar bara för att ta sig in på avdelningen. Men jag är stolt över mig själv för att jag kommit så här långt. De litar på mig och jag ska fan visa dom att detta ska jag klara av.

Fick reda på idag att jag ska börja i missbruksgrupp snart, och det är ju lämpligt. De säger att den gruppen är väldigt bra. Innan man startar i gruppen ska de ta reda på ens alkohol och drogvanor. Vi får väl se vad det visar.

Nu ska jag koka mig lite te, har en ny vana att dricka kvällsro nu  inför natten.

Kram
ANKi

Morgonen på Tallis ör nästan som den inne på avdelningen. Vi är uppe till 8 för att äta frukost och ta medicin. Sen vid 9 är det dags för morgonpromenad runt sjön Trummen. Så enkelt är det här.

Igår fick jag hit min laptop, (inget internet) skönt att få sätta igång den. Läste en hel del gamla texter som jag skrivit sen 21an. Tragiska texter var det. Inget hoppfullt.
Satt sen på kvällen och fixade lite med musik och annat.

Snart ska jag göra veckoplanering med min behandlingspedagog. Får se vad vi skriver in på schemat denna vecka.

kram
ANKi

Ja idag har det verkligen varit action. Först var det bibbaln, sen till avdelningen för att städa rummet och sen har jag städat toaletterna här på Tallis. Och sen lite frigång på det.
Men det har iaf varit en givande dag och jag tror nog att jag kommer att trivas väldigt bra här på Tallis.

Men visst jag har mina stunder då deppigheten faller sig på. Då rösterna låter lite mera och när jag har skadetankar. Det är inget roligt att ha med det och göra. Jag vill slippa alla demoner och jag orkar inte ha skadetankar längre. Livet skulle nog vara så himla mycket enklare om demoner och jobbiga tankar inte fanns.

Jag tänker ofta på mina vänner...men jag vet inte om jag kan kalla alla vänner nu mera. Det är så många som har fallit bort. Många som inte hör av sig och det gör mig ont. Jag har vissa som ständigt följer mig och visar dom att de bryr sig om mig så bryr jag mig om dem. Giva och ta, det ska vara ömsesidigt.

Nu ska jag snart gå och lägga mig...

kram och godnatt
ANKi

Idag är det första dagen på min praktik. Jag ska vara på biblioteket här på området. Ska bli jättekul att få hålla på med böcker som jag älskar.
Hon som jobbar där är trevlig så det kommer nog att gå bra.
Skriver mer om hur det gick senare...

kram ANKi

Filmen var bra, Flickan från Ovan heter den. En film baserad på en novell av Alice Sebold. Mycket vacker. Värd att se.

Just nu har jag lite hemlängtan, längtar efter familjen, släktingar och kompisar.
Några tårar rinner ner för min kind. Hemlängtanstårar.

Officiellt nu så flyttar jag imorgon trots att jag sover på Tallis även i natt.
Nej nu behöver jag en cigg, torka tårarna lite.

kram
ANKi

Ja då har man sovit på Tallis för första gången och allt gick bra.
Inga mardrömmar eller annat konstigt. De nya ljuden störde inte mig och jag sov lugnt och skönt, här kommer jag att trivas. Det är så mycket bättre än att vara inne på avdelningen. Man behöver inte tänka på att någon får ett utbrott eller att larmet går. Det kommer att gå bra för mig här ute, en mycket bättre miljö för mig att vara på. Och det är härliga tjejer som bor här och personalen är toppen.

Men visst ibland kommer de jobbiga tankarna även här ute, mina demoner har inte tystnat men jag tror att de kommer vara lättare att handskas med här ute. Det finns ju en risk att de alltid kommer att vara i mitt liv, känns surt men jag måste börja acceptera det.

Imorgon ska jag börja praktisera på bibblan här på området. Ska bli väldigt kul.

Nu gör vi tårta till en patient som kommer i eftermiddag.

kram
ANKi

Nu ska vi strax dra iväg igen. Det blir jag och en annan tjej+personal.
Har nästan precis ätit och jag är proppmätt.
Hoppas att jag hittar den där mobilen så att jag kan ringa folk även när jag är inne på Tallis, annars måste jag skriva upp mig och gå ut i trädgården för att använda min nuvarande mobil.
Hoppas också att min bror har satt in pengar till mig, han var skyldig mig lite grann, annars är jag rätt så pank.
Det är roligt när det händer lite saker och att man bara inte sitter inne på avdelningen, det är tur att jag snart flyttar för då finns det mer möjligheter att hitta på saker.

kram
ANKi

Kommit ut hit till Tallis nu på morgonen. Ska snart iväg till Erikshjälpen med en annan tjej och en personal. I eftermiddag blir det antingen Samarkand eller Alvesta marknad. Jag behöver köpa mig en simpel mobil utan kamera och ljudinspelning, alltså en himla gammeldags mobil.

Snart blir det också en behandlingsresa hemåt så jag kan ta hut lite saker från lägenheten. På tal om lgh så ska jag säga upp den, min plastbror ska ta över den. Skönt att bli av med den för den känns inte som min eftersom jag inte har sovit där mer än 1 natt och det var den natten jag rymde från avdelningen i karlshamn. Så NEJ den känns inte direkt som min. Visst den är fin och ligger väldigt centralt i Sölvesborg men jag vill inte bo i SBG längre. Vi får se lite längre fram vart jag ska ta vägen. Jag klarar nog inte av att bo själv i egen lgh så det blir kanske ett gruppboende av något slag. Men nu är det Tallis som gäller.

Nej nu måste jag göra mig redo för att åka, drar om 10 minuter...

kram
ANKi

På måndag flyttar jag ut till Tallis, ska bli så himla skönt att få komma ut hit. Mycket lugnare och härligare. Inte lika instängt.
Idag har jag ätit ute med L, vå var och käka bufé på skåres inne i stan. Härlig mat och god. Hade det mysigt. Sen strosade vi lite inne på Stadium och H&M. Jag handla inget, jag är väl för snål nu. Ska ut imorgon igen med Tallis-gänget.

Senare ikväll ska jag och en annan tjej kolla på film(2012), har inte sett den än så det ska bli kul.

Ska åter till avdelningen vid 20.30.

kram
ANKi

Jag försöker visa för personal när jag mår dåligt, jag försöker ta tag i det innan det händer ngt dumt. Jag vill så gärna lyckas och göra både mig själv och andra glada.
Det har tagit tid att få ett förtroende för personalen här i Växjö trots att det bara är några stycken som jag vänder mig till. Tyvärr är en av dem borta nu men jag hoppas verkligen att hon kommer tillbaka snart.
Jag får ju nya kontaktpersoner nu när jag kommer till Tallis men det gör inget för de är toppen här ute också.

Jag vet inte hur bra jag signalerar när jag mår dåligt men jag gör så gott jag kan. Har svårt att uttrycka mina känslor och sätt ord på dom. Vet liksom inte hur jag ska formulera mig.

Jag förstår att det kan vara svårt att veta hur man ska hjälpa mig när man inte träffar mig så ofta men jag tycker att det bästa är att bara visa att man bryr sig. Kanske höra av sig ibland och komma och hälsa på.

Jag har själv svårt att veta vad det bästa är för mig men jag blir bättre på att ta tag i någon när jag mår dåligt.

Ja då var det snart dags för mig att ha samtal. Hoppas att L snart dyker upp.

kram
ANKi

Sitter nu på tallis och väntar på att vi ska gå runt trummen. Hur det ska gå vet jag inte för jag har problem med min fot. Men jag går iaf.
Vädret är lite bättre idag än det var igår...

Vid halv11 ska jag ha samtal, hoppas att det blir av idag.
skriver mera sen.
kram
ANKi

Snart är det dags att gå tillbaka till avdelningen. Gud jag vill inte dit men jag måste. har annars varit en lugn dag, men kallt. Nu ska vi äta kvällsmat...

kram ANKi

Inget samtal idag med min kontaktperson, hmm jobbigt för jag skulle verkligen behövt det. Jag får helt enkelt vänta tills imorgon.
kram
ANKi

Ja då var det växjöväder igen. Gud vad det blåser, man skulle kunna tro att vi var vid havet. Regnet finns också som vanligt här i småland.
Har äntligen kommit ut till Tallis. Snart ska jag laga mat, det blir tacos idag. Egentligen har jag matdag på lördagar men vi fick göra ett undantag idag.

Jag fick tillbaka min frigång men ingen stadsperm. Behandlingsresan gick också igenom så det ska vi planera imorgon skulle jag tro.

Äntligen har jag också fått ett rum här ute på Tallis, skönt att ha ngt att dra sig undan till. Jag går bara och väntar på att jag ska få komma ut hit på riktigt. Det ska verkligen bli skönt, stämningen här ute är så mycket bättre än inne på avdelningen.

kram
ANKi

Ja då har man haft skola igen, läser Svenska-C.
Snart ska jag ut till Tallis och vara där tills 18 i kväll.
Kram
ANKi

Me LOVE this!!!!

Visst jag har en psykisk sjukdom men jag känner inte att jag är speciellt sjuk. Det blir nog vad man gör det till. Det kan vara svårt för många att förstå vad det innebär med att ha demoner i hjärnan och att se saker som inte finns men de finns för mig. Jag brukar förklara det så att det känns som att lyssna i en MP3 spelare, på den värsta låten man vet och dessutom på repeat. Jag kan heller inte stänga av den när jag vill.
Man får ta några timmar i taget för att ens orka med men ibland sviker det mig med, jag kan hitta på dumma saker och det får ju sina konsekvenser. Jag hoppas att det är slut med dumma saker nu för jag vill bli fri från det. Jag har varit självdestruktiv så länge jag kan minnas och i grunden är det definitivt inget roligt liv. Det är bara onödigt. (Gud så klok jag låter det är värre i verkligheten)

Visst jag är ganska inlåst här i Växjö. Det är inget liv att vara på rättspsyk, det är ganska när botten som man kan komma. Men jag kan bara bli bättre. Jag tar min medicin(en hel del neuroleptika) för att mina fixidéer ska lugnas men tyvärr så hjälper det inte hela vägen. Så den biten som är kvar får jag stå ut med men min högsta önskan är att jag ska bli helt frisk och att inte intaga några mediciner. Fast det är en ganska bra bit dit.

Jag har varit inom psyksvängen ganska länge nu men det är först nu sen jag kom till växjö som jag har fått den hjälp jag behöver. Här blir man inte utskriven lika snabbt som man blir i den allmäna sektorn. Här släpper dom inte en förrän man anses vara så frisk att man inte ska komma tillbaka. Visst känns det surt men jag har inget val. Det är bara till att kämpa vidare.

Det man kan sakna här är att man har inte så mycket till privatliv, det finns ständigt folk omkring en. När man ska gå ut måste man skrivas upp. Kommer man inte in i tid så blir man lyst hos polisen.
Ofta har jag tänkt att jag bara vill sticka härifrån men det tjänar ingetting till för man kommer tillbaka förr eller senare.

Jag kan förstå att det är svårt och maktlöst att stå vid sidan om och se på. Man vet kanske inte vad man ska göra eller säga för att inte verka för påträngande. Jag förstår dig moster och Morfar och Inga-maj. Men jag kan bara säga att det räcker med att ni finns, visar att ni bryr er, hör gärna av er då och då. Kom och hälsa på mig när ni kan. Sådana små saker gör mig gott. Det är det lilla som räknas!!!

kramar ANKi

Tack moster och tack Inga-maj och morfar. Det är svårt för mig med att förstå mn diagnos. Jag vet inte hur jag ska förklara hur det är i mitt huvud men jag hoppas att jag kan få den hjälp jag behöver för att klara av den.

Nu sitter jag på Tallis. Ska snart flytta ut hit och det ska verkligen bli skönt att slippa vara på avdelningen.
Annars händer det inte så mycket idag. Tar det mest lugnt.

kramar ANKi

Schizoaffektivt syndrom är en psykiatrisk diagnos på en neurobiologisk sjukdom. Den beskriver ett tillstånd som både har symtom på humörsvängningar och schizofreni. En person kan vara i ett psykotiskt tillstånd eller ha en försämring av verklighetsuppfattningen, för det mesta i form av hörselhallucinationer, paranoida eller märkliga vanföreställningar. Det kan också innebära oorganiserat tal och tänkande, tillsammans men vaga maniska och/eller mixade depressiva episoder i samband med avsevärd social eller yrkesmässig dysfunktion. Sjukdomen startar vanligtvis i tidig vuxenålder, men den kan i sällsynta fall bli diagnostiserad redan i barndomen (före 13 års ålder). Schizoaffektiv sjukdom är vanligare hos kvinnor än hos män. Trots att den innebär en stor räckvidd av symtom är sjukdomsförloppet mer periodiskt och har på det hela taget en mer positiv prognos än schizofreni.

Det finns två typer av schizoaffektiv sjukdom: den bipolära varianten och den depressiva varianten. Allmänt sett, har den schizoaffektiva sjukdomen med bipolär variant bättre prognos än den depressiva, vilken kan resultera i en med tiden resterande defekt.

Den huvudsakliga behandlingen är psykofarmaka med ett antipsykotiskt , ett antidepressivt och/eller stämningsstabiliserande läkemedel. Psykoterapi, yrkesmässig och social rehabilitering är också viktigt. En speciell typ av psykosocial rehabilitering, känd som psykiatrisk rehabilitering, kan avsevärt förbättra prognosen för schizoaffektiv sjukdom, men den måste vara väl anpassad till individen för att få goda resultat. I akuta fall, där det finns risk för skada på sig själv eller för andra, kan kortare tvångsintagning vara aktuell.

Vissa människor med schizoaffektiv sjukdom kan även ha andra diagnoser, bland annat alkohol och/eller drogmissbruk.

Barn som diagnostiserats med denna sjukdom har en hög risk att även ha andra neurologiska diagnoser, såsom övergripande funktionella störningar, autism och inlärningssvårigheter



Hittade detta på Wikipedia, vill ni läsa mer om denna diagnos gå in på
www.wikipedia.org och säk på schizoaffektivt syndrom...

kram ANKi

JAG BLIR GALEN.........

I mig finns det demoner som lever sitt eget liv. De tjatar och tjatar och kan ej hålla tyst. Livet ter sig mycket märkligt. Allting är inte som det ska vara men ändå är det de. Jag vet inte vart jag ska ta vägen när det är så här men jag hakar mig fast i det fördolda. I mörkret finns det andra som tar över mig, mörkret har sitt eget liv men det är ingen som förstår det. Jag vill veta vad som döljer sig i det förgågna, vad hände innan allt detta? Jag VILL VETA!
När man är sig själv är man ändå någon annan för att kunna passa in och jag passar inte in någonstans. Jag är någon annan, inte den ni ser. När ingen ser mig förvandlas jag till något annat som jag inte kan förklara. Men jag lever i stillhet ingen kan någonsin undra för ni får inga svar. Världen som finns är den som inte finns. Kommunikation mellan olika världar fungerar i min värld.
Ja allt är MÖJLIGT

ANKi

Tack kära morfar och Inga-maj. Det värmer att ni läser mina blogginlägg.
Tallis är en öppnare avdelning här på rättpsyk. En stor härlig villa som ligger en bit bort från "murarna". Det är tänkt att jag snart ska flytta hit. Och det ska bli skönt. Behöver komma bort från avdelningen, det är alldeles för stökigt där. Jag har lite svårt när det är för mycket folk och när det blir stökigt omkring mig. Men här ute på Tallis är det mycket lugnare och bättre.

Jo det är svårt just nu, min svacka håller i sig. Jag får inte gå på frigångar och har ingen stadsperm längre. Min behandlingsresa som jag skulle göra hem till mamma blir inte av. Jag har strulat till det lite för mig. Jag hoppas att jag snart får mina förmåner tillbaka.
Det är svårt att stå emot suget av att inte skada sig, ibland klarar jag det och ibland inte. Men jag gör mitt bästa. Det är ju så länge som jag harr hållt på att det är extra svårt att sluta. Ibland hjälper liksom inte ens krisplanen.

Jag känner mig tom, innehållslös. Är jag verkligen lika mycket värd som alla andra?? Förtjänar jag något bättre??
Varför har jag en psykisk sjukdom som gör livet svårt för mig, vad har jag gjort för fel??
Alla dessa frågor...

kram ANki

Nere  en svacka just nu. Allting känns skit. Jag vet inte hur jag ska kämpa vidare. Har inte så mycket krafter att ta till.
Just  nu är jag på Tallis och senare ska jag på syterapi. Det är väl det som händer idag. Väntar också på att mitt offentliga biträde ska ringa mig och diskutera lite saker. Jag kan berätta mer om det en annan gång.

Tack och lov så ha L kommit tillbaka hon ska ringa mig imorgon. Behöver prata med henne för hon kan verkligen peppa mig.

Nej nu ska jag ta och läsa lite, kanske koka lite kaffe.

kram ANKi

Det är så jag känner mig, jag är luft för mänskligheten. Okej kanske inte luft för det behövs för att andas men jag finns inte, jag är borta. Jag är tappad. Orkar inte mera. Varför kämpa...pallar inte.
ANKi

Orkar inte kämpa, tårar rinner. Lyckan är borta. Vad göra???

Idag är det dags för att få förlängt för det är just det som kommer att hända. Jag träffade advokaten igår och frågade henne om hur det såg ut för min del och om läkaren hade tillräckligt för att hålla mig kvar. Jo det hade han. Så det är väl bara att hålla med som vanligt. Jag sade också att jag kunde gå med på vård men istället vara i mitt hemlandsting. Men jag tror inte att de vill ta emot mig med tanke på vad som fick dem att skicka iväg mig hit till Växjö. Jag får stå mitt kast.

Är just nu ute på Tallis men ska snart gå härifrån.
Ja det var väl allt för idag.

kram ANKi

Sitter just nu ute på tallis och tar det lugnt. Väntar på att kaffet ska bli färdigt. Har varit iväg och handlat på CityGross.
Jag är trött, trött på demonerna som håller på att ta över mitt liv, de har sina stunder. Jag hatar dom. De äter upp mig inifrån, tär på mig. Mitt hjärta säger bank bank men jag känner inget. Saknaden efter ett liv utan demoner är stort. Jag lever knappt längre, jag går på tomgång. Demoner runt omkring mig,inuti mig och utanpå mig. Jag lider i det tysta. Vill inte säga som det är, vågar inte. Vad är ett liv för något? Bortanför det onda. Tankar som mal. Vilket är bäst? Jag vet inte...
Imorgon är det dags, ska mitt LPT bli förlängt eller inte, hmmm det blir förlängt om de går på vad läkaren har skrivit.
AH jävla demoner...

kram  ANKi

Tack alla ni som stöttar mig!!! Och tack Syster L för att du fortfarande bryr dig!!
På tisdag ska jag upp i förvaltningsrätten. Förlängt LPT, 6månader, 99,999% säkerhet. men ni kan väl hålla tummarna för det.
kram ANKi

Vardagen kan te sig väldigt svår ibland. Jag kämpar och kämpar och faktiskt så kommer jag någonstans. Fast ibland är det svårt att se hur bra det verkligen går, man blir lite blind. Jag har nästan tagit mig ur självskadeträsket, visst ibland har jag mina bakslag men det är inte som innan. Jag klarar mig mer och mer utan det där dumma. Jag hade hamnat i en ond cirkel och hade bara ett sätt att lösa mina problem men nu har jag så mycket som jag kan ta till. Jag har tur att Tallis finns, dit kan jag komma och slappna av och då blir vardagen lite lättare. På Tallis är det så mycket lugnare än var det är på avdelningen. Jag klarar inte av så mycket folk och det blir så lätt stimmigt på en avdelning.
Tyvärr så finns rösterna kvar, de hånar mig och ibland lever dom sitt eget liv. Visst jag klarar av dem ibland men jag har svårt att acceptera dem. Jag söker fel hos mig själv till varför de finns där. Men personal säger att jag inte gjort något fel och att jag bara har haft otur som blivit drabbad av dessa demoner. För demoner är precis just det var de är. Jag hatar dom! Jag önskar att jag kunde vakna upp imorgon och att de då inte skulle finnas kvar och kanske det är så men än har det inte hänt.

Tack alla ni som stöttar mig, det betyder så himla mycket!

kramar Anki

Jag visst inte vad jag skulle skriva som överskrift...det blev något löjligt.
Är på Tallis idag, och har fått det utökat tror jag. Om isf så ska jag vara här måndagar,tisdagar,torsdagar och lördagar. Jag börjar sakta men säkert att ta mig från avdelningen och de är så himla skönt för det kan vara väldigt stökigt inne på 64an. Här ute är det mer hemtrevligt. Men visst jag saknar 21an i Karlshamn och all personal där, jag var ju ändå där ett tag.
Snart ska jag upp i förvältningsrätten, dag vet jag ännu inte men det ska bli nu i augusti. För jag kommer att vara här ett tag till. Hur länge vet jag inte men iaf.
Jag kanske ska få perm hem till min moster, det ska bli trevligt. Och imorgon ska jag träffa henne på en stadsperm för en liten fika.
Hoppas att allt är bra med mina vänner...

kramar anki