Ja mer kan man inte säga om gårdagen. Vi hade skitkul allihopa hoppas jag. Vi satt först i parken och sen gick vi hem till Sara och där var vi smarta så vi tog och spelade TP, mitt lag förlorade men vi var lika glada för det. Efteråt så var det utegång som gällde och jag o Grolle drog till biljarden men de var inte mycket folk där så vi drog vidare till BK och sen tog kvällen slut men summan av sumera så hade vi det kul...KYLSKOPSKI!!!

Annars har denna dag varit ganska seg, låg ute o solade och då kom Lina och sen låg vi där och snackade lite. Sen har det nog blivit så att jag är lite sjuk, inget vidare men men vad gör man, absolut ingetting.

Nu går jag också och bara väntar på att få komma bort från kristianstad och det ska jag på torsdag för då åker jag o mamma till Sweden Rock i Norje. Ska bli askul! Visst vi ska inte sova där men roligt ska vi ha!

Annars har det inte hänt så mycket, och idag är jag tråkig och skriver inte om något speciellt, jag får samla ihop mig först.

puss o kram¨
Angelica

Mellan dårskap och normalitet finns det inga gränser, den som är normal kan lika gärna vara en dåre. Men den dåre som säger att han eller hon är normal är verkligen inte normal. Kanske är ordet normal inte det säkraste ordet att använda men man måste dra till det emellanåt. Jag kan inte beskriva hur en dåre ter sig eller hur en normal människa ter sig för det är olika från en person till en annan.

 Jag själv är nog i mitten av de båda, jag kan inte kalla mig normal och jag kan heller inte kalla mig för dåre. Fast samtidigt kan det vara skönt att vara någonstans i mitten. Då behöver man inte förklara så himla mycket för andra personer utan de bara nickar och går vidare med det de håller på med just för stunden, samtidigt så kanske de har fått en tankeställare.

  Jag anser att människor ibland måste stanna upp och tänka till lite ibland för att uppfatta omgivningen och deras olika egenskaper. Man måste ta lite av den tiden man har, man behöver inte stressa men man kan iallfall ägna en minut eller två för att komma överens med sig själv och andra.

  Jag vill inte förändra andra personers vetskap men jag vill väcka deras intresse om hur världens och hur ens liv kan vara.

  Mitt liv har inte varit perfekt men det har ju ingens varit för allt kan inte vara perfekt. Jag har mängder av tillfällen då människor inte har förstått mig och mina handlingar. De har bara sagt att det inte varit bra och sen har de gått vidare. Men jag då. hur skulle jag gå vidare när jag inte visste vilka egenskaper och talanger som jag hade. Det fanns ju folk omkring mig som hade tagit bort mitt egna ansvar. Jag bestämde inte hur mitt liv skulle vara utan det var de personer omkring mig som skötte den biten. Det fanns saker som jag gjorde som blev till en katt och råtta lek, och det var jag som skulle vinna den till varje pris. Detta höll på ett tag och jag kom på något sätt vidare men jag var ändå kvar i det gamla tänkandet. Jag styrde mitt liv på mitt egna vis men de nya personerna som då fanns vid min sida såg vad som höll på att hända och satte stopp för det. Jag var farlig för mig själv men jag var ju den enda som kunde förändra denna biten och det gjorde jag. Mitt liv blev blev plötsligt mitt och jag fick tillbaka ansvaret. Jag klarade av det och jag fann den röda tråden som var så viktig för mig. Men sedan kom jag till den punkten när jag tappade den röda tråden och då blev allting så himla svårt att finna den igen. Jag var åter igen farlig för mig själv och innan jag visste ordet av det så handlade mitt liv om att förstöra det. Jag ville inte vara den jag var och jag hoppades att jag skulle bli någon annan men det hände inte. Efter mycket om och men så fann jag den röda tråden igen och med mantrat " jag kan, jag vill, jag ska ". Visst jag har varit utan den röda tråden ibland och det har gått galet men på något sätt har jag funnit den igen. Nu har jag "nog" funnit den, för jag vill göra något med mitt liv och jag vet att jag måste hålla den röda tråden hårt knuten i min högra hand.

Idag har det varit ganska mycket ångest sen jag kom hem från mamma. Jag har ideligen suttit och tänkt på vad livet verkligen 'är för ngt. Just nu handlar det om att kämpa mot mina ätstörningar. Det tar krafterna ur en totalt. Jag tänker på mat hela tiden och får ingen ro i kroppen. Nu när jag var hemma hos mamma så åt jag och det grämer mig. Jag skulle ju inte äta eller snarare jag får inte äta för då kommer ångesten över mig och jag är rädd för att gå upp i vikt och bli tjock vilket jag redan är så det behöver jag inte oroa mig för. Men vem vill ha en tjockis som mig, jag saknar kärlek i mitt liv. Jag vill ha någon att älska, jag vill ha någon att hålla om, kramas lite. Finns det verkligen ingen där ute för mig och om det finns någon vart finns denna person då. Vissa säger ju att det finns någon för alla där ute men jag har inte funnit någon. Eller kanske jag har det men jag vågar inte ta det där första steget. Ska man hålla handen eller ska man gå rakt på och bara kyssa denna person jag vet inte. Jag är en fegis så jag vågar inget av det. Visst jag kan vara väldigt social men när det kommer till kärlek då tar jag ett steg tillbaka. Fegisen Angelica!


Nu väntar jag på att det ska bli nästa torsdag för då ska jag till malmö igen för sista gången innan det är dags för dem att ta ett beslut om jag får vara med i deras behandling eller inte. Jag vill ju bli frisk från detta skitet. Jag förlorar ju bara fler och fler vänner i och med detta. Jag vill inte förlora flera vänner eller såra dem på något sätt.

Så snälla HJÄLP MIG ATT BLI FRISK!!! Jag behöver HJÄLP!

Kram Angelica

Våren är här!
Vi har sjungit in den och nu väntar vi ideligen på att sommaren ska komma. Solen skiner just nu och vinden ligger stilla. Havet blänker och fåglarna kvittrar. Våren är verkligen här. Med våren sprudlar våra känslor, vi blir kära och vi  vill finna vår stora kärlek. Korna ska ut på sommarbete, de livar upp med deras glädje. Jag själv känner hur våren tar tag i mig och gör mig lyckligare. Jag vaknar upp ur vinterns djupa dvala. Vintern är inte min årstid. Jag hatar när det snöar, jag hatar slasket efter snön som oftast bara stannar i några timmar. Hösten kan vara fin bara det är brittsommar. Jag älskar värmen, det ska helst vara 25 grader ute och solen ska stå högt. Som sagt sommaren är min tid på året som jag blommar. Jag kan ligga nere vid havet och höra vågornas svall och falla in i någon slags trans. Jag bara njuter, men före sommaren så är det ju våren som först lockar. Blommor blommar, träden slår ut och fåglarna kvittrar mer än vanligt. Jag bara älskar det!

Jag låter mina känslor svalla och låter kärleken ta över, kärleken till livet och till alla nära och kära. Man tänker på hur bra man egentligen har det och låter ens bekymmer läggas åt sidan på ett bra sätt. Jag vet ju att problemen inte försvinner men när ljuset kommer in i mitt liv så känns inte problemen lika stora som om det vore vinter och vinterns mörker.

Jag behöver ljus och jag behöver kärlek.

Och jag vet vart jag ska finna de båda.

Kramar från lilla mig