Just nu vet jag vad jag vill, jag vill bli frisk. Ingen sjukdom ska få stoppa mig från att leva livet ut. Jag är ju inte så gammal så vad har jag att förlora???!!!
Pratar mycket med in från I som hjälper mig trots att hon har det svårt själv men med hennes hjälp lyckas jag fortfarande att stå på benen. Så du mamma P jag åt kvällsmat trots att de tog emot.
Jag gör så gott jag kan men nu ska jag försöka fokusera på det som inte är sjukt utan på min framtid, vad jag vill göra och jag måste ju vilja något. Ta steget ut i verkligheten även om det tar emot just nu.
Jag vill få tillbaka kontakten med alla gamla vänner behålla de nya och få det riktigt bra.

Men jag är nervös inför morgondagen men man kanske är van just nu att ställa sig på den dära vågen varje vecka, man måste härda ut. Det är ju bara siffror det ska inte fördärva mitt mående...jag måste stå ut.

Alla ni som går på I eller kanske ska börja där...LYCKA TILL OCH KÄMPA HÅRT, DET LÖNAR SIG!

kramar

Läs dessa både framlänges och baklänges, kallas för palindromer

Abbas rotmos, som Tor sabba
Adolf i Paris rapar sirap i Floda
Aron i Öd såg Saras gås dö i Nora
Bor Edra gråvita fat i vår garderob?
Krut dödar Emil, blir mera död turk.
Ni rakar bra Karin
Sirap i Paris
Tennis i sinnet

Ja sånt här håller jag på med när ångesten ska glömmas bort...
Jag hatar detta tillstånd, önskar att jag vore på en helt annan planet just nu...

kram

Just nu är jag bara neråt...tur att jag ska till A imorgon, min ängel. Min kompis ska också följa med och det känns bara bra. Men nu när tårar rinner...Hjälp!




Försöker använda mina verktyg, visst de är väl ok med maten men allt annat runt omkring..jag vill inget, orkar inget...
Visst lite bra är det för jag har inga tankar på att skada mig vilket det hade varit om detta hade hänt för ett år sedan men nu är det bara ångest och ordet HJÄLP!

Allt jag skrev försvann men denna dag ser ut som denna bild...

Ja det kan man fråga sig...jag har trillat dit igen, bakslag, misslyckande eler vad man nu ska kalla det. Ska till malmö imorgon för ett litet akut samtal med min behandlare för jag har nu erkänt för mig själv och för henne att jag inte har klarat av maten som jag skulle. JAg skäms SKÄMS!  skam rädsla ett helvete. Jag är väldigt nervös för att åka dit imorgon. Visst jag har Skött mig sen jag och hon pratade och jag har haft sådan ångest att jag knappt gått utanför dörrarna. Jag var på kören men det är allt sedan i måndags, vill inte visa mig.
Tänk att mat kan vara så himla jobbigt och dessutom att ställa sig på den där förbannade vågen......
Visst det är klart att jag vill bli frisk men hur ska jag ta mig dit, jag har två vägar att välja den friska vägen eller den sjuka, jag får ångest av båda, så vad fan ska jag göra??
Jag vill bara dra något gammalt över mig och kanske lägga mig i ide för att sedan vakna upp och hoppas att det bara är en dröm men just nu är det en mardröm som aldrig tar slut.
  Så håll tummarna för mig imorgon för det lär jag behöva

PUSS

Jo det är sant, det är maten som spökar igen. Jag åt nu på kvällen lite gröt och knäckemacka, lite som i:s frukost. Jag var ju tvungen till att äta men jag ville inte. Jag läste mina små lappar från A och det löste sig, men de blev några tårar. Jag vil inte ha det så här mera, jag vill inte ha en ätstörning, de är hemskt. Jag vet att jag har kommit en bra bit på väg ut ur helvetet men de är fortfarande en lång bit kvar. Jag vill kunna sitta vid ett matbord tillsammans med några vänner eller min familj utan att få ångest och tänka på kalorier. Jag vill sluta tänka på bantning, jag vill bli frisk och jag kämpar, varje dag. Tack o lov finns mina vänner från I som stöttar mig och självklart så stöttar jag dem, utan dem hade jag nog inte klarat det, vi sitter ju i samma båt och har gått igenom samma sak under hösten, alla vet hur kämpigt det har varit, måltider, PNT och allt det andra. Men alla som jobbar där är guld värda utan deras förståelse och uppbackning hade jag inte orkat kämpa. Jag vet att jag alltid kan höra av mig till dem och faktiskt så ska jag nu skriva ett mail till min behandlare, allt för att få ut skiten...

Några tårar men de går över
Tänker på er från I..kramar till er

JA så får man se på saken, ny dag och nya möjlighter. Jag måste börja se saker mera positivt, jag har varit nere i det sämsta så det kan ju bara bli bättre.
Måste börja tänka att mat inte är det enda som man ska gå och tänka på även om det är viktigt, men som sagt jag ska inte lägga så stor energi på det...så nu har jag bestämt de!!!
Vad ska denna sag innehålla...precis hjälpt en väninna in till sjukhuset, jag tyckte verkligen synd om henne, ringde sos och bad om en ambulans. Den kom och nu känns det tryggt igen.
Idag hmmm ska väl stick lite och sitta och glo på datorn ett tag.
Gårdagen var som sagt väldigt trevlig men jag skulle nog inte ätit de dera chipsen men de är inget jag kan göra ngt åt nu...ska ju övervinna den där förbjudna listan..oj mat igen..fy!

Ja nu vet ni lite om min dag
skriver senare

kram

Har nästan precis kommit hem fån en kompis...mycke trevligt, bättre än att sitta själv en fredag. Men jag har också fortsatt att pricka av saker från min förbjudna lista, har i kväll ätit CHIPS.. det ni. Jovars lite ångest men jag måste ju kunna unna lig något. Lärt känna en ny brud idag, emelie heter hon, mycket trevlig och väldigt pratsam..iget illa ment.
 Nu har jag också lagt upp lite bilder på facebook. Men nu går ögonen i kors på mig så jag får nog natta mig nu...
en sak till, saknar dig mamma p... och alla nere på I och de som har slutat, ni vet ju vilka ni är.
(detta blev inge djupt idag men jag kan ju ha vanliga dagar också)

Kramisar

Exakt vad jag gjort idag. Vill så hemskt gärna träna mer än 3ggr/vecka men restriktionerna är sådan att jag inte ska göra det och jag får väl försöka hålla dem. Jag har iaf cyklat 1timme och avslappning en kvart, lagom tycker jag.
Idag vet jag inte vad jag ska skriva är lite nere och har faktiskt pratat med en på idun idag för det var lite kris men det ordnade sig och jag gjorde precis så som hon hade sagt att jag skulle göra (BRA ANGELICA)!
  Att hålla fast vid ngt som man lärt sig är väldigt svårt, det märker jag nu med maten, jag vill att allting ska vara perfekt men det var inte så enkelt som jag trodde, men iof så är ju huvudsaken att jag gör så gott jag kan, jag äter regelbundet och äter något sånär enligt tallriksmodellen, och riktiga mellanmål.
Men de svåra är att alla dessa tankar kring vikt och bantning är så jävla jobbiga men jag sjka få hjälp nu av min behandlare, börja med lite hemuppgifter så det ska nog gå vägen, hoppas jag.
  Ett litet tillägg...saknar er på I....
kram

Jag har just läst en kommentar till en väns inlägg i hennes Blogg, jag blev helt chockad. De beskrev detaljerat hur hon som person inte kunde ta saker och ting på ett bra sätt, att hon var usel och aldrig skulle kämpa för att bli frisk (detta nu tolkat av mig). Denna tjej har jag lärt känna och jag VET att hon kämpar för att bli frisk. Hon har kämpat i många år, gått i terapi, varit inlagd på olika avdelningar, jag skulle kunna skriva en massa saker som hon har varit med om. Men när folk som skriver sådant så blir jag så himla arg. Vad har de för rätt att dömma andra bara sådär. Vet de hur svårt det är att som ung leva med psykisk ohälsa??? Eller att leva med en ätstörning. Jag vet, jag har också varit inlagd en massa ggr, har en hel del diagnoser däribland en ätstörning. Att ha en ätstörning påverkar hela ens vardag, det sociala livet bara rasar ner. Man kan inte riktigt umgås med vänner och bekant för att det ofta handlar om mat, fika. Maten är en social sak runt omkring i världen, tänk då att man bara tänker ÅNGEST när man hör ordet mat! Tänk er att sitta framför en tallrik med mat och bara se hur det växer. Man vill bara försvinna, ångesten stiger, tårarna rinner och det enda man vill är att fly. Jag har suttit på en stol nere i malmö och fått kämpa i mig maten men de har gått. Fortfarande så kämpar jag för man blir inte frisk bara sådär, tänk om en person har levt med detta i flera år och helt plötsligt ska ändra hela ens vardag och sitt beteende, de gör man inte över en dag. Jag vet många som kämpar mot ätstörningar, självskadebeteende och många andra problem.
Men återigen så kan denna person som klankat ner på min vän inte ha så mycket empati, han eller hon kan inte mycket vare sig om ätstörningar eller andra psyksika åkommer. Visst jag är inte heller någon expert men jag vet hur det känns.
Jag blir bara så himla arg! Så ni där ute som inget vet..kommentera då inget heller!

Kram till denna vän som jag ägnar detta inlägg till

Ja så var den jävliga vistelsen på sjukhuset över och jag mår bra igen! På onsdag är det dags för idun igen, jag har ju missat 2 samtal där tack vare att jag legat inne. Men jag hoppas att det ska gå bra. Men man är äntligen hemma igen och jag har verkligen saknat min kära dator...
 Jag vet inte vad som fick mig att må dåligt igen men jag har ju kommit på benen igen och jag ska ta nya tag med allt vad livet handlar om. Dessutom har jag saknat min kära kör också, missade ju ett framträdande men jag sjöng i mitt hjärta istället.
  Nu till ngt märkligt, ljudet på min dator är kasst, fattar inte vad det är för något, hon har väl också blivit lite sjuk.
  En annan sak och det är att mamma p är och gottar sig nere i Thailand, och jag kan bara säga att det är lite fuskigt men jag håller på att spara till en resa i sommar men vart vi hamnar har jag ingen aning om.
 Detta vara bara lite allmänt om hur det  är just nu..återkommer till mera specifika saker senare, men ni som läser detta vet nu om att jag är hemma igen!

Pussar